Vårt nya kök, första delen

Vi håller på att få ett nytt kök till redaktionen. Det blir nog klart så småningom.

Att kåsera om det känns lite som att slå in öppna skåpsluckor. Det värsta med fördomarna mot hantverkare är ju att de ofta stämmer.

Det började i i början på förra veckan då ett ett gäng killar kom och började banka och borra.

Just borrandet satte de med fördel in just när man skulle prata i telefon. Jag gillar öppna landskap i princip, men sånt är en komplikation.

Inför ett viktigt samtal drog jag mig bort mot ett samtalsrum där man kan stänga dörren om sig. Men det var fler ringande på redaktionen som kommit på utmärkta samma ide.

Så det viktiga samtalet höll jag i städskrubben. Så länge vi inte kör med skype och bildtelefon så gör det inte så mycket.

Första dagen fick de upp rätt mycket skåp, och till vissas förvåning kom de tillbaka dagen efter och fortsatte.

Men tredje dagen kom de inte.

Kaffemaskinen fungerade visserligen - annars hade det inträtt en allvarlig kreativitetskris.

Men kopparna måste sköljas på toa tills den handlingskraftige chefredaktören uppenbarade sig med ett gäng pappmuggar.

Och sen visade sig att ett skäl till att skåpen såg så halvfärdiga ut var att fastighetsägaren köpt upp ett konkurslager av köksskåp och att vissa delar fattades.

Bland annat fattas det någon halvmeter bänkskiva eftersom den färgen på bänkskivor var slut. Det ska bli intressant att se hur de löser det.

När folk på redaktionen började kolla saker och ting lite närmare upptäckte också att någon hade glömt rita in plats för kylskåp och att den efterlängtade diskmaskinen skulle placeras under vasken där den inte fick plats.

Men allt går att lösa. Kanske.

I fredags fick vi en diskho. Då skulle också rörmokaren kommit så att vi fick vatten.

Han kom inte.

Och att ett gäng hantverkare skulle försaka helgen, Valborg eller arbetarnas högtidsdag Första maj för att fixa vår kök är nog tämligen uteslutet.

Följetongen Redaktionens nya kök lär fortsätta in i nästa vecka.