Jerry Nilsson

"Djungeltelegrafens makt är alltid stor"

Jerry Nilsson

Jag slår i mitt eminenta uppslagsverk och kollar upp ordet djungeltelegraf. Tydligen handlar det om ett samlingsnamn för olika, verkliga eller mytiska, system för kommunikation bland primitiva kulturer i tropiska länder.

Tänk vad ni lär er enbart genom att följa dessa blygsamma fredagsfunderingar.

Djungeltelegrafen kan även handla om rykten och ryktesspridningar. Detta blev jag varse, och det med besked, förra veckan. Lägger man till dagens moderna kommunikationsmöjligheter, ni vet det där med internet, smarta telefoner och allt annat jox, kan resultatet bli skrämmande.

I vilket fall som helst har jag en kamrat som ibland är ute och sätter klackmärken i taket på stadens nöjesetablissemang. Inget konstigt i detta, även jag syns ibland i vimlet och löser världsproblem. Kamraten har vid vissa tillfällen inmundigat aningen för mycket i dryckesväg och brukar då vakna dagen efter med en huvudvärk som fylls av trumsolo efter trumsolo. Som om Janne "Loffe Carlsson sprang mellan tinningarna och slog på cymbalerna.

Detta tillstånd föranleder honom att använda sig av Facebook, internet igen, och författa en statusuppdatering där han önskar bli skjuten. Väl magstarkt tänker ni, men jargongen skiftar med tanke på var man vänder sig.

Häromveckan visste jag att kamraten hade varit ute, synnerligen sent, och skrev därför en fråga till honom angående om det hade varit någon skottlossning och om han kunde bekräfta det. Det var nu djungeltelegrafen drog igång värre än en nytrimmad dragracer på Mantorp Park.

Vips hade en skrivande kollega snappat upp meddelandet, ringt till den stackars vakthavande polistjänstemannen och ställt spörsmål om gängkriget hade nått kamratens trakter och om det var några skadade. Nekande svar från polisen fick ändå kollegan, samt en fotograferande kollega, att sätta sig i en bil och susa mot kamratens adress. Halvvägs till den förmodade mordplatsen ringde de till mig och och undrade om jag möjligtvis kände till något mer om händelsen. En smör- och skinkförsedd rågskorpa föll till frukostbordet när jag gapskrattandes fick förklara sammanhanget.

Reportagebilen vände, efter dubbla skrattattacker, åter mot redaktionen och då skottlossningen var uppskjuten.

Tänk så det kan bli.

Ovanstående händelse har fått mig att lova en sak. Jag ska aldrig mer skriva om skottlossningar i närheten av en djungeltelegraf. Det tyckte även kamraten som vaknade en timme senare och undrade vad tusan det var frågan om på nätet...