Jerry Nilsson

En tankspridd tankare får alltid problem

Jerry Nilsson

Det finns oändligt med vätskor och andra ämnen som kan hällas i en stackars bil.

Det är kylarvätska, spolarvätska, olja, bensin, diesel, till och med gas och kanske plastic padding, även om det senare knappast kan listas som en vätska eller ämne.

Eller går det?

Jag är som sagt inte särskilt tekniskt bevandrad. Som väl är omger jag mig av kollegor och kamrater som verkar ha samma inställning till livet och alla dessa apparater som finns till för att underlätta vardagen. Jag är inte ensam.

Därför nickar jag alltid artigt när besiktningsmannen kommer med tips och anmärkningar när det vankas bilbesiktning. Jag har inte den blekaste aning om vad en spindelled, karburator eller verkningsgrad är för något.

Som väl är får jag alltid ett papper med mig hem där det står en massa siffror och vad som måste fixas till för att siffrorna ska försvinna. En tvåa var inte bra i plugget och är det tydligen inte heller i bilsammanhang.

En kollega lyckades häromdagen med konststycket att få hela redaktionen att falla ihop i skrattkramper. Ämnet var teknik eller snarare tankspriddhet i dubbel bemärkelse.

Vår eminenta sportbil, alltså sportredaktionens bil, ska företrädesvis tankas med diesel. Det blir liksom allra bäst på det sättet. För säkerhets skull är tanklocket försett med stora gula bokstäver som stavar just diesel. Det är det sista man ser innan man griper tag i pumpen.

Därför var vi något förvånande när kollegan tydligen tar tag i etanolpumpen, kör i 32 liter i tanken, tycker därefter att bilen uppträder aningen ryckigt och låter den stackars praktikanten skjuta på de sista meterna fram till redaktionen.

Sådana händelser inträffar inte varje dag. Å enda sidan är etanol betydlig billigare än diesel, men å andra sidan kostar bärgare och verkstad en slant.

Det kanske gick jämnt upp till slut?