Jerry Nilsson

Nu tar jag klivet in i ett nytt århundrade"

Jerry Nilsson

Efter ett debacle modell större väljer jag nu att ge upp.

Det är över. Finito. Slut.

Jag ställer härmed in mig i ledet och blir en slav under tekniken, eller snarare under datorn.

Borta är de dagar då jag fyllde i mina räkningar på en girolapp, la de i ett kuvert, slickade igen detsamma utan att sätta på frimärke, slängde det på lådan och pustade ut i förhoppning om att ingen skulle slänga ned en nyårsraket i den gula lådan och sprida mina räkningar för vinden.

Efter ett besök på banken har jag förstått att det bara är fyra personer i kommunen som fortfarande använder sig av kuvert. De övriga tre fyller tresiffrigt nästa år.

Nåja, en viss överdrift men ni anar kanske bankens inställning.

Trots att jag har varit en hårdnackad motståndare till tekniken har de senaste dagarnas händelser fått mig att svänga. Dessutom har jag ingen att skylla på förutom mig själv. Det är en synnerligen ovan känsla.

Saken är den att innan helgens Paristripp, innehållandes högklassig travsport samt förträfflig mat och dryck, skulle ett par mycket viktiga räkningar betalas. 120127 skulle pengarna dras från mitt hårt belastade konto, eller snarare 27/1 för den som använder sig av den varianten.

Väl hemkommen noterade jag att det fanns gott om pengar, allt är relativt, på kontot och att det franska hotellet måste ha bjudit på vistelsen.

En dag senare kollade jag i giroblocket och läste 121127. Den 27 november skulle pengarna dras. Något sent, om ni frågar de pengatörstande företagen.

Efter denna fatala tavla föreslog banken att jag skulle ta steget in i ett nytt århundrade.

Okej, jag ger mig. Nästa år ska jag byta gengasbilen mot en bensinare!