Karlshamn

Hennes morfar dog på Titanic

När Titanic sjönk i djupet natten till den 15 april 1912 var Mauritz Ådahl från Karlshamn en av dem som inte klarade sig i det iskalla vattnet. Men han hittades och hans ägodelar kom tillbaka till den förtvivlade familjen här hemma. Hans barnbarn Hjördis Ohlsson har nu rest världen över och berättat om sin morfar.

Karlshamn
Gammal bild. På det gulnade fotot syns Hjördis morfar när han var liten.
Foto:
Foto:
Nr 72. Här står det att Mauritz Ådahl hade en tredjeklassbiljett och att han var klädd i en mörk kostym och en randig skjorta märkt MÅ när han hittades.
Foto:
Huvudattraktion. När sakerna från Titanic visas upp är fickuret som Mauritz Ådahl hade på sig en av huvudattraktionerna. Klockan har stannat på 02.34. Det är 14 minuter efter Titanics undergång.
Foto:
Anteckningsboken. Hjördis morfar bar denna anteckningsbok på sig när han dog. När Hjördis var i Brooklyn gick hon på vägen där hennes morföräldrar en gång bott och hon letade efter klädesaffären som avbildats på boken utan att hitta den. "Jag tror att morfar köpte sina bröllopskläder där".
Foto:
Föreläser. Hjördis Ohlsson brukar besöka Titanicutställningar och har samlat all information i pärmar. Från början visste hon inte särskilt mycket men har fått reda på sin morfars historia tack vare Claes-Göran Wettergren. Hon säger att det känns som att hon har lärt känna sin morfar trots att de aldrig hann träffas.
Foto:
Adelias brev. Adelia Landergren från Karlshamn hade sällskap med Mauritz Ådahl och John Holm och var den enda av de tre som överlevde. I ett brev hem skriver hon att hon har Mauritz att tacka för sitt liv.
Foto:
Mauritz hälsning hem. Från Southampton skrev Mauritz Ådahl till familjen i Asarum om att sällskapet fått byta fartyg till Titanic. Det var kolstrejk och all tillgänglig kol skulle gå till Titanic eftersom det var hennes jungfrufärd.
Foto:
Mormor och morfar. Hjördis morföräldrar gifte sig i New York och det var också där de fick sina två döttrar.
Foto:
Med sin morfar. Hjördis Ohlsson har på sätt och vis fått lära känna sin morfar i efterhand. Han dog på Titanic långt innan hon var född och hennes mormor pratade aldrig om honom. Men nu vet hon hur han dog och hon föreläser om hans livsöde på olika Titanicutställningar.
Foto:
Huvudattraktion. När sakerna från Titanic visas upp är fickuret som Mauritz Ådahl hade på sig en av huvudattraktionerna. Klockan har stannat på 02.34. Det är 14 minuter efter Titanics undergång.
Foto:

Hundraårsjubileet av Titanics undergång är över och Hjördis Ohlsson har precis kommit hem till Mörrum igen efter en resa till Barcelona. Där var hon med på en utställning om fartyget och träffade andra anhöriga till de som var med på atlantångaren.

Från Blekinge var det tre personer som hade oturen att hamna på just den avgången från Southampton, England, till New York i USA. Bara en av dem överlevde, och det var inte Hjördis morfar.
Hennes morfar hette Mauritz Ådahl och hade redan varit i USA en gång tidigare. Då bodde han i Brooklyn med sin fru Emelie och där fick de också två döttrar. Men hustrun trivdes inte och åkte tillbaka till Sverige med barnen.

Året efter kom även Mauritz hem till Asarum där familjen väntade. Men bara ett par år senare, 1912, bestämde han sig för att åka över Atlanten en gång till. Det var pengarna som lockade och han hoppades kunna tjäna ihop tillräckligt för att bygga ett hus till sin familj när han kom tillbaka. Resesällskap var kapten John Holm och väl på plats i Storbritannien träffade de Adelia Landergren som också kom från Karlshamn. Mauritz skrev hem om den kolstrejk som gjort att de tvingats byta båt till Titanic. "Hoppas att allt går väl och att jag kan komma hem till mina älsklingar" skrev han. Tyvärr gick hans önskan aldrig i uppfyllelse. Av 123 svenskar ombord tillhörde han de 89 som omkom.
– Vi är tacksamma för att de hittade morfar. Många som inte hade någon identifikation på kroppen fick bara ett nummer. Men morfar hittades i vattnet med en livboj runt sig som nummer 72 efter tio dagar.

Då hade han bland annat en anteckningsbok och en lyckoamulett på sig och hans skjorta var märkt MÅ.
Han hade även ett fickur som nu är en av huvudattraktionerna när saker från båten visas upp.
– Klockan har stannat på 02.34. Den har frusit i tiden. Det finns andra klockor från Titanic men morfars är den enda som inte har varit i bruk sedan dess, berättar Hjördis.
Hon och hennes kusiner bestämde sig för att skänka sakerna som tillhörde Mauritz till emigrantinstitutet. Förutom fickuret och anteckningsboken har även hans brev visats upp på utställningar.

Hjördis fick aldrig träffa sin morfar och det var egentligen inte förrän sent i livet som hon fick veta något om honom alls.
– Min mormor kom aldrig över sorgen och hon pratade aldrig om morfar. Därför gjorde inte mamma det heller. Jag minns när vi var små och var hemma hos mormor. "Får vi titta på morfars saker?" frågade vi ibland. Då satt mormor i ett annat rum i sin gungstol och så fick vi titta i asken med morfars saker. Vi fick titta men inte röra. Det var allt hon hade av sin käre Mauritz.

Under alla år trodde Hjördis, hennes syster och deras mamma att Mauritz var begravd i Halifax men det visade sig inte stämma.
– Vi var övertygade om det men han blev invirad i en segelduk och lagd i havet. Och det är ju en sorts grav det också, det är inte värre än någonting annat. Tydligen kunde man bli erbjuden att få hem liken men då kostade det. Jag vet inte om mormor blev erbjuden det men hon hade nog inte råd ändå.

Hjördis tror att hennes mormor måste ha vetat hur det egentligen låg till men att det var för svårt för henne att berätta det för familjen. Att Hjördis ändå har fått veta så pass mycket om sin morfar har hon Claes-Göran Wettergren att tacka för.
1987 skulle Sjöhistoriska museet ha en utställning om Titanic. Det var första gången och upprinnelsen till att fartyget kom i fokus. Hjördis kom då i kontakt med Claes-Göran Wettergren, som har ett stort intresse för Titanic och som har skrivit en bok i ämnet.
– Han kan allt om Titanic som ett rinnande vatten. Han kan säga precis vilken livbåt en viss person satt i och han vet var Mauritz bodde. Det är tack vare honom jag har fått veta att han var nummer 72 till exempel. Jag tycker att jag har fått lära känna morfar på något sätt.

Hjördis har nu varit på så många utställningar att hon inte vet hur många det är. Hon har också otaliga gånger träffat de andra anhöriga och hållit i föredrag där hon berättat om sin morfar. När de anhöriga träffas brukar de alltid åka ut på havet och gemensamt lägga i en krans för att hedra de omkomna på Titanic.
– Det är jobbigt. Efter det går jag och sätter mig någonstans och gråter. Man känner en sorts vördnad. I Barcelona blev det som en minnesdag för morfar.
Har du sett filmen om Titanic?
– Jag var tvungen till sist för alla andra hade ju sett den. Jag tänkte "hoppas att det inte gick till så".
– Ibland undrar jag hur mycket han fick kämpa. Försökte han komma upp i en livbåt eller dog han direkt? Det är ju något man aldrig får veta men jag önskar att han frös ihjäl ganska så fort.

Kapten Holm överlevde inte heller olyckan men det gjorde Adelia Landergren. Hon bosatte sig i Amerika och skrev i ett brev hem att hon hade Mauritz Ådahl att tacka för sitt liv.
– De sa åt henne att hon måste ner i en livbåt men då ville hon gå tillbaka och hämta sin psalmbok och några kort. Men hon kom inte tillbaka. När männen gick ner efter henne såg de att grinden var stängd men de hjälpte henne att få upp den så att hon kunde komma ut igen.

Efter det kom hon i en livbåt och överlevde. Hon bodde sedan i New York men Hjördis anar att hon ändå besökte dem en gång.
– Jag har ett minne av att det en gång kom en tant som sa att hon hade en sista hälsning från morfar. Mormor blev så hemskt ledsen efter besöket. Jag har fått veta att Adelias far dog och att hon kom hem till Sverige då så det var säkert hon.

Expeditioner som tar sig ner till Titanic tar också saker med sig upp från vraket. Det är något som Hjördis först hade svårt för.
– I början tänkte jag att det där kan ju vara morfars kam eller borste. Men nu har jag fått acceptera att det är så.

En dröm för Hjördis familj var länge att få lägga en krans på Mauritz grav. Med hjälp av Claes-Göran Wettergren blev det också möjligt och han såg till att en blomsterkrans kom med ut när en båt skulle till platsen där Titanic sjönk. Hjördis själv åker gärna inte båt och var inte med, men hon har sett på film hur kransen sänktes ner i vattnet.
– Då tänkte jag att nu har jag varit på morfars begravning.