Rockslaget i Karlshamn är tillbaka

Karlshamn Artikeln publicerades

KARLSHAMN · För drygt 20 år sedan var Rockslaget Sveriges största musikförening med drygt 1000 medlemmar. Urkraften kom underifrån och det var Kheiwe Axelsson, Stefan Mutvig och Claes Jansson som startade det hela. Rockslaget är nu tillbaka efter alla år i träda. Ikväll anordnas den första festen.

Under sent 70-tal och tidigt 80-tal fullkomligt exploderade Karlshamns musikliv. Musikforum som då var den enda musikföreningen i staden förde en något slumrande tillvaro. Proggen med sina ikoner: Nationalteatern, Hoola Bandola Band, Träd Gräs och Stenar och Blå Tåget var definitivt på väg ut i glömskans träskmarker.
Många ungdomar i staden hämtade istället sin inspiration från svensk och engelsk punkmusik. Förebilderna var Ebba Grön, Grisen Skriker och Incest Brothers. Från de Brittiska öarna hämtades flera förebilder. Där hade punken några år tidigare vänt upp och ner på hela musikbranschen. Band som Sex Pistols, Clash, The Damned och Buzzcocks, visade att det gick att spela bra musik med bara tre ackord.
Musikforum hade alltså spelat ut sin roll som leverantör av ny fräsch musik. "Forum" var helt enkelt passé:
- Det var aldrig något bråk mellan oss och Rockslaget. Visst var det många som ansåg oss som proggiga. Det handlade mycket om en generationsmotsättning, säger Claes Jansson, ansvarig för den sektion inom Musikforum som 1979 skulle inventera och engagera alla de källarband som fanns i staden. Han är dessutom mannen som uppfann ordet Rockslag:
- Från början var det tänkt som namn för arrangemangen. Men snart fick ordet en annan betydelse. Det blev synonymt med musikföreningen Rockslaget.
"Skam" får väl betraktas som stadens första punkband.
Drivande i bandet var Johan "Lövhög" Lövberg som redan 1978 var över i London och kom hem med massar av bra musik och attityd. Skam spelade hellre än bra och under många konstellationer. Bandet fungerade enligt "svängdörrsprincipen" där folk ständigt kom och gick under bandets levnadstid.
"Lövhög" blev många unga killar och tjejers inkörsport till punken . Bandet Skam repade i Österslättskolan och genomförde sin första konsert på en skoldans 1979. På samma skoldans spelade DJ:n och fotografen Bengt "Mr Ben" Nyberg "Sheena is a Punkrocker" med det amerikanska punkbandet Ramones och helt plötsligt började många diskutera punk. För eller emot. Skitsamma. Den aggressiva och kompromisslösa musikstilen hade definitivt fått fotfäste i Karlshamn.
Det fanns flera andra band i staden som levde en lite-vid-sidan-av-tillvaro. Bandet Arzenik repade till exempel i en lokal intill gamla Stadshotellet. Trummisens farsa var kökschef där.
I bostadsområdet Prästslätten fanns en samlingslokal där flera punkinfluerade band repade. Staden hade också många habila hårdrock- och popbandband, till exempel Ocean, Interaction och The Stains som repade på olika platser i staden och fungerade som förebilder för den nya unga musiken.
Sent 70-tal var ostrukturerat. Källarbanden ökade i antal men det fanns ingen samlingsplats för alla dessa ungdomar som anammat den nya tiden. Många stod och stampade och ville inget hellre än att få tillgång till replokaler och att få uppträda på scen. Flera av de unga musikerna träffades på fester, replokaler och ute vid skateboard-rinken i Vägga eller Prästslätten.
Det var inte förrän Kheiwe Axelsson (vila i frid) och Stefan Mutvig 1979 gick med i den rocksektion inom Musikforum som Claes Jansson var ansvarig för, som det började röra på sig i rätt riktning. Mutvig var redan känd i musikkretsar och spelade under slutet av 70-talet med i bandet Bacchus. De bägge polarna Kheiwe och Mutvig försökte inom Musikforums ramar få in lite mer rock i arrangemangen. Claes Jansson kommer ihåg det första mötet:
- Rockslaget blev snabbt alldeles för stort. Man kan säga att föreningen växte upp och flyttade hemifrån. Idén fick plötsligt ett eget liv. Allt var så jävla roligt och positivt.
Samarbetet med Musikforum blev inte långvarigt. Redan efter några månader bildades föreningen Rockslaget. Enligt många personer som var med under denna brytningstid berodde avhoppet främst på brist på förståelse och nytänkande hos Musikforum.
- Någon avundsjuka från vår sida fanns det inte. Vi fortsatte med jazz och visor. Rockslaget körde sin grej. Kheiwe Axelsson var den drivande personen. Han var i allt en underbar kille, säger Claes Jansson.
Kheiwe tog på sig uppgiften att åka runt i kommunen för att inventera band. Resultatet visade att det var många band som var husvilla eller på väg att bli husvilla. Men det hela löste sig snart. Ungdomsgården Gustavsborg "Unkan" hade svårt att locka till sig ungdomar. En förfrågan från Rockslaget om att få ta över verksamheten mynnade ut i skapandet av Rockgården. Christer Petersson på fritidsförvaltningen, var då ansvarig för ungdomsgårdarna i Karlshamn med omnejd:
- Det var runt 1980 någon gång de tog över. Jag vet inte exakt. Men det gav ett mycket lyckat resultat. Det jag mest blev imponerad av var det enorma engagemanget. Inget var omöjligt.
Det fanns dock en hel del olyckskorpar inom ledningen för Karlshamns Kommun. Bland annat var man orolig över att Rockslagets policy om drogfrihet inte skulle hålla:
- Det fanns de som trodde att det var en dagslända och något övergående. Men det visade sig snart vara fel. Föreningen växte oerhört snabbt. Det var en rörelse som växte underifrån och då brukar det bli bra, säger Christer Peterson och fortsätter:
- Drogfriheten fungerade alldeles utmärkt. Det var en härlig tid och det är många minnen som passerar revy när jag tänker tillbaka.
Och det var inte bara rockälskare som drogs till Rockslagets konserter och festivaler. Rockslaget och fritidsnämndens samarbete blev ett föredöme för hela landet:
- Det gjordes många studiebesök här nere. Jag minns speciellt när det var en delegation här från Göteborgs kommun. De var mäkta imponerade, säger Christer Petersson.
Mycket av Rockslaget kretsade alltså runt en enda man: Kheiwe Axelsson.
Kheiwe arbetade efter sin fritidsledarutbildning på Ungdomsgården i Rågsved i Stockholm och blev snabbt kompis med Thåström och gänget i legendariska Ebba Grön.
På plats kunde han också se hur musikföreningen "Oasen" växte fram. Erfarenheterna därifrån tog han sedan med sig ner till Karlshamn. Ebba Grön var för övrigt ett av de första banden som spelade på ett Rockslag. Första gången gick det inget vidare. Men vilken enorm revansch bandet tog ett år senare i ett knökfullt Bellevueparken.
- Thåstöm var skitfull och hällde öl eller sprit i förstärkarna och efter tre låtar gick de av scenen. Men de lovade att komma tillbaka och revanschera sig. Och som de gjorde det, säger Claes Jansson.
När bandet Mörbyligan vid ett senare tillfälle ställde in, sent dessutom, skapades det närmast panik i Rockslagsleden. Vad göra? Kheiwe Axelsson, denna lilla spröda och energiska man, syntes ha en unik fingertoppskänsla när det gällde vilka band som låg rätt i tiden. Han och company kontaktade ett gäng finniga Halmstadsynglingar som hade släppt en singel som börjat spelas på radio "Flickorna på TV2". Det handlar givetvis om Gyllene Tider.
Kanonsuccé är bara förnamnet. Pojkarna var så pass unga vid tillfället att keyboardspelaren nekades att köpa öl på pizzeria Adria efter konserten.
Kärleken mellan Rockslaget och Gyllene Tider fortsatte. Halmstadbandet tackar bland annat Rockslaget på baksidan av sin första LP.
Och framgångssagan bara fortsatte. Som mest, hade föreningen drygt 1000 medlemmar och var Sveriges genom tiderna största musikförening. Representanter från föreningen åkte land och rike runt för att hjälpa andra musikintresserade att starta upp egna föreningar. Många är de band som uppträtt under Rocklsagsloggan i Karlshamn. Simple Minds, The Exploited, Hanoi Rocks, Elvis Costello, Dag Vag och Black Flag bara för att nämna ett par av de storheter som besökt stan. Och dessutom fanns det en jävla massa bra lokala förmågor.
Några Hultsfredsbor sneglade avundsjukt, men också intresserat ner på sina fränder i Karlshamn. Idag har vi facit i hand. Och det är ingen överdrift att påstå att utan Rockslaget hade vi med all säkerhet inte haft den där jättefesten vid sjön Hullingen idag.
Festivaler och konserter slet på dem som var mest aktiva inom föreningen.
Det började knorras. Många aktiva hann inte på grund av för mycket arbete i samband med konserterna att se och uppleva så mycket av arrangemangen. Efter 1983 års festival gick det mesta ur luften och urkraften hade sinat.
"Back to Basic" och många småspelningar på Rockgården blandades med en och annan större i Bellevueparken. Men det var liksom inte riktigt som förr. Den rätta rockslagskänslan hade svårt att infinna sig. Något år senare var det dags att lägga ner det mesta av konsertverksamheten. Några band fortsatte dock att repa på Rockgården och även Musikforum anordnade en hel del spelningar i sina gamla lokaler på Erik Dahlbergsvägen.
Snipp. snapp, snut så var sagan slut. Nej definitivt inte. Idag finns det starka krafter på att än en gång sätta Karlshamn på den svenska Rockkartan.
Framtiden får utvisa om det finns plats och intresse för Rockslaget. Det är ingenting en föreningens styrelse eller ett kommersiellt musiketablissemang bestämmer. Det bestämmer du.




Foton tagna av www.benfoto.se där inget annat anges.