Almedalsveckans skalor
Partierna har numera färre medlemmar än för några årtionden sedan. De aktiva partimedlemmarna är också färre. Det är därmed i hög grad via massmedierna som partierna har chans att nå ut med sina budskap om vad de vill.
Publiken, i form av väljarna, har också ofta mer tid att ta del av budskapen från Almedalen i semestertidens juli. I alla fall har vissa väljare det.
Antagligen är det ändå de mer politiskt intresserade som tar sig tid att ta del av de politiska budskapen i större utsträckning. Ofta, men inte alltid, är det personer med hög utbildning. Det är de som främst konsumerar medier med mycket innehåll om politik och samhällsfrågor.
I en av TV-kanalernas program fick partiledarna placera ut sitt partis symbol på en yta som hade två axlar som korsande varandra i mitten. Den vågräta axeln var vänsterhögerskalan. Den lodräta var den allt mer omtalade GAL-TAN-skalan. Fast i stället för de förkortningarna så kallades GAL-delen progressivt och TAN-delen konservativt.
Partiledarna var ganska säkra på var de ville placera sitt parti på vänsterhögerskalan. Men på den andra skalan var de lite mer osäkra. I alla fall så placerade de fem första dagarnas partiledare sina partier bara i övre delen av skalan, GAL-delen, alltså den progressiva delen.
”Vad gäller de politiska budskapen på Almedalsveckan verkar i år partierna gå in för att profilera sig på områden som de är kända för.”
Att MP, V, L och C placerades av sina partiledare i GAL/progressivhalvans övre hälft är förståeligt. Men att Ulf Kristersson placerade M exakt på mitten av skalan var oväntat. Det borde ha varit åtminstone en liten bit in på skalans konservativ/TAN-del.
Denna övning med att placera ut partierna på de två skalorna har varit belysande gällande mer än att väljarna fick reda på var partiledarna anser sina partier hör hemma. Det är att GAL-TAN-skalan, eller progressiv-konservativ-skalan, är mer diffus än vänsterhögerskalan. Den är inte lika definierad och känd.
Om vänsterhögerskalan råder stor enighet om vad den är för något. Till vänster är de som vill ha höga skatter, omfattande offentligt finansierad välfärd och stor statsmakt. Till höger är de som vill ha låga skatter, begränsat med offentligt finansierad välfärd och relativt liten statsmakt.
Vad gäller de politiska budskapen på Almedalsveckan verkar i år partierna gå in för att profilera sig på områden som de är kända för. Exempelvis Miljöpartiet och dess nya språkrör Per Bolund uppehöll sig mycket vid klimatfrågan.
Enligt statsvetaren Anthony Downs, i hans bok från 1957, bör partier lägga sig nära varandra för att vinna väljare. Men det gäller på en dimension, vänsterhögerskalan.
Om det finns flera dimensioner bör partierna snarare profilera sig för att sticka ut och göra sig attraktiva för olika väljargrupper. Ett parti som inte ligger åt någon kant varken på vänsterhögerskalan eller GAL-TAN-skalan riskerar att bli profillöst och få svårt att vinna väljare.
