De är helt galna i stenkakor

Karlskrona Artikeln publicerades

De är födda 1966 och båda började samla på gamla 78-varvare innan de börjat skolan. Janne Johansson gillar Ulla Billquist mest, och Stefan Lagesson har fått ihop så mycket om Kalle Jularbo att han kunnat öppna ett museum i Nybro.

Vi befinner oss i Minnenas Melodi, ett grammofon- och skivantikvariat på Hantverkaregatan i Karlskrona. Man skulle kunna tro att det är någon gång på 40- eller 50-talen för interiören går i denna stil och på väggarna hänger fotografier av den tidens stora: Billie Holiday, Duke Ellington, Edvard Persson och Alice Babs.

I hyllorna står metervis med skivor från 1900-talets början och framåt. Samlingen av skivspelare är imponerande, allt från ståtliga trattgrammofoner (som man vevar igång) till en illröd plastgrammofon från 1968.
– Den där kan jag nog inte sälja, den vill jag behålla själv, säger Janne Johansson och pekar på den röda.

I Sydöstrans serie har vi kommit fram till två fantaster, vars samlarmani startade i koltåldern. Stefan får ofta frågan varför en man på 47 år jagat skivor av Kalle Jularbo i nästan hela sitt liv.
– I byn där jag växte upp fanns en granngård och jag var ofta där för jag gillade hästar som barn. Bonden var i 70-årsåldern och duktig på att spela dragspel. När vi var klara hos djuren gick vi in i köket och jag fick vetebröd och kaffe trots att jag bara var sju år och så tog han fram dragspelet. Det var så jag började gilla dragspelsmusik när alla andra lyssnade på rock.

När han fått sin första skiva av Jularbo i födelsedagspresent var det klippt. Nu har han så mycket prylar om den legendariske dragspelaren att han kunnat öppna ett museum där över tre tusen objekt är utställda.

Janne Johansson var bara två-tre år när han förälskade sig i 78-varvarna och grammofonerna hemma hos mormor och farmor i Karlskrona.
– Det har berättats för mig att jag kunde sitta och lyssna i timmar. När vi skulle hem till någon behövde ingen passa mig så länge det fanns musik, då var jag sysselsatt.

En resegrammofon på vinden hos farmor var den första i en samling som nu är väldigt stor.
– Jag har nog en 30 000 stenkakor i min egen samling och dem gör jag mig inte av med, säger Janne Johansson bestämt.
En stenkaka kan kosta från 20 kronor och uppåt. De är fortfarande ganska lätta att få tag på. Kanske för att de måste spelas med grammofoner som klarar 78-varvare, alltså tillverkade på 70-talet eller tidigare.

I många år samlade kompanjonerna var för sig, men 2011 bestämde de sig för att öppna en affär i Karlskrona. Samlingarna började helt enkelt ta för stor plats och de insåg att de kanske kunde sälja några av sina dubbletter.

Numera får de in både skivspelare och tidiga radioapparater till reparation.
– Många tror att det inte går att få tag i nya stift, men det gör det.

Allt som finns i butiken fungerar. Vi får höra Ulla ”Min soldat” Billquist på en mer än hundra år gammal trattgrammofon.
Janne är den som är bra på tekniska frågor, medan Stefan är en hejare på olika artister och deras biografier. Han medverkade nyligen i lokalradion i Kalmar och han blir ofta anlitad att hålla föredrag.
– Folk säger att man är galen som håller på med detta. Det är väl ingen som bryr sig om den där gamla musiken? säger de. Men det beror på att de flesta yngre aldrig fått chans att lyssna på sådant. När de får det blir de ofta väldigt intresserade och nyfikna, säger Stefan Lagesson.

Båda är övertygade om att de hjälper till att bevara ett kulturarv. Bland unga är vinyl och grammofoner kult. Ljudet kan ingen digital inspelning kopiera.

Tycker ni någon gång att ni lägger för mycket tid och pengar på samlandet?
– Ja. Men man lyckas alltid övertyga sig själv om att det är värt det, säger Stefan och minns en skiva av Jularbo som han gav fem tusen kronor för.

Är det en mani?
– Ja (skratt).

Har det blivit lite lugnare med åren?
– Nej, det har blivit värre!