"Det är jobbigt när folk tittar på mig"

SÖLVESBORG
Möjligheterna för olika typer av kroppssmyckning är oändliga, något som Mikaela Besedes har upptäckt. "Det finns inga begränsningar för vilka motiv man kan göra", säger hon.
Foto:
Töjda öron har hon haft länge, men bland det senaste som Mikaela Besedes har gjort är att tatuera sig i ansiktet.
Foto:
För sju år sedan klöv hon tungan. "Även om det är extremt så är det också rätt så diskret”, säger hon.
Foto:
Mikaela beskriver sin stil som realistisk med old school-touch.
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

Tatueringar, piercingar, scarification och kluven tunga. Mikaela Besedes sticker ut, men hon har inte smyckat sin kropp för att dra blickarna till sig.

– Egentligen är jag ganska tillbakadragen, säger hon.

Artikeln publicerades 19 maj 2017.

Det sägs att svenskarna är ett av världens mest tatuerade folk, men det syns mer eller mindre beroende på vem det är. Mer om det handlar om 31-åriga Mikaela Besedes från Sölvesborg.

Varken den kluvna tungan eller ärren på hennes rygg syns vid första anblick, men förutom piercingar har hon flera tatueringar såväl på händer och hals som i ansiktet.

Hon berättar att reaktionerna som hon får från folk hon möter varierar.

– Jag har aldrig fått ett nej efter att ha varit på en anställningsintervju och de flesta tycker att mina tatueringar är roliga att titta på. Men det finns också vissa som tycker att det är deras fulla rättighet att gå fram till mig för att berätta att de tycker att det ser för jävligt ut.

Det har också hänt att äldre damer som suttit och fikat vid ett bord intill högt och tydligt talat illa om hennes utseende, att hon måste vara arbetslös och att de skulle dö om deras barnbarn hade gjort samma sak. När hon en gång gick en tipspromenad med sina hundar beskrev en man inför sina barn hur han skulle sätta ett bilbatteri på hennes piercingar och slå på strömmen.

– Min familj tar väldigt illa upp, men jag orkar inte bry mig varje gång. Däremot tycker jag inte att man har rätt att säga något till folk om deras utseende. Alla ska få uttrycka sig hur de vill.

För Mikaela Besedes del handlar det inte om att få uppmärksamhet – tvärtom.

– Jag tycker faktiskt att det är extremt jobbigt när folk tittar på mig. Fast det är något som jag får acceptera.

Det var i tidiga tonåren som hon började bli intresserad av kroppssmyckning, för att hon enkelt tycker att det är fint.

– Jag började tjata om att jag ville pierca mig och till slut fick jag lov att sätta en ring i näsan. Sedan fortsatte det med det klassiska: "Om jag bara hade fått sätta en liten ring till. Om jag bara hade fått sätta en liten pärla. Om jag bara...".

Men en tatuerad delfin sattes det stopp för – något som hon är glad för i dag, även om hennes mamma kan reta henne för det ibland.

– "Tänk om du fått göra den där delfinen på ankeln", säger hon till mig.

I stället dröjde det tills Mikaela Besedes var 20 år innan hon gjorde sin första tatuering: konturerna av två stjärnor på magen.

– Jag väntade jättelänge. Jag hade sådan beslutsångest. Men så här i efterhand borde jag nog ha väntat i fem år till. Man har inte riktigt samma möjligheter med tatueringar som med piercingar. De sitter för alltid.

Hon menar att det tar en viss tid innan man hittar sin stil.

– Det finns många som har gjort flera tatueringar när de är väldigt unga och sedan ångrar sig. Man kan se fulltatuerade 15-åringar och det är bara klotter. Men alla seriösa tatuerare brukar inte tatuera någon under 18 år.

Själv visar hon flera tatueringar som hon inte längre är nöjd med. Vissa är så små att de under åren som gått börjat flyta ihop. Två på vardera arm sitter trots avrådan från tatueraren upp och ner. På ena överarmen vill hon i dag hellre se något annat än en blomranka.

– Jag tyckte att det var jättefint med fina och skira blommor som jag brukade rita i skolan, men nu känns det som att jag har sabbat den armen. Jag vill inte att det ska se ut som att jag har en påklistrad tapet på kroppen, säger hon.

Hittills har hon inte tagit bort någon tatuering med laser.

– Det är dubbelt så dyrt som att sätta dit den från början och det är roligare att skaffa en ny tatuering än att lasa bort en gammal.

Men nu när hon har hittat en tatuerare som hon är väldigt nöjd med, närmare bestämt den numera erkända Jacob Wiman från Karlshamn, händer det att de bokar in "renoveringsdagar". Till exempel har en liten morot som hon satte på halsen för att fira ett år som vegetarian omvandlats till en större morot så att det syns bättre vad det är för något.

När Mikaela Besedes ska göra en ny tatuering brukar hon ha med sig en skiss som hennes tatuerare sedan får utveckla.

– Jag inser mina begränsningar. Det är sällan jag säger att jag vill ha det exakt som bilden jag tagit med, för då hade jag aldrig fått veta vad Jacob hade kunnat göra med den. Jag är så imponerad av honom. Det är många tatuerare som är halvdana och gör 2D-skisser som saknar liv, men han kommer också med egna idéer. Det är en riktig konstform.

Det brukar bli ett besök i hans tatueringsstudio i Malmö en eller två gånger om året, när ekonomin tillåter det.

Vad som nog är svårt för många att tro är att Mikaela Besedes är extremt rädd för sprutor. Så pass att hon till och med tackade nej till en bedövningsspruta när tungan skulle klyvas med en skalpell.

– Det slutade med att jag slocknade. Men det var fortfarande stygn kvar att sy och jag kunde ju inte gärna bara åka hem, så det var bara att räcka ut tungan igen.

Hon har velat tatuera ögonvitorna svarta, men eftersom bläcket injiceras genom att en nål sticks in i ögat kommer det inte på frågan.

– Det är också lite mer hardcore body modification.

Däremot har hon gjort scarification som kan beskrivas som en slags ärrtatuering. Ett mönster skärs i huden och man låter ärrvävnad bildas.

Förutom att hon har fobi för sprutor blir Mikaela Besedes också sjuk av att tatuera sig. I början klarade hon av att sitta i sex i timmar, men numera kollapsar hon efter två–tre timmar. Då får hon feberfrossa och kräks.

– Men det är inget farligt. Det är en reaktion från min kropp som tror att jag har skadat mig ordentligt. Men det är bättre att lyssna på kroppen och avbryta då, även om man har väntat länge på att få tatuera sig.

Nästa gång Mikaela Besedes ska sätta sig i tatueringsstolen är om några veckor. Då ska hon få ett porträtt på en komodovaran på ena låret, något som hon har längtat efter länge.

– Jag stör mig på mina lår. För andra ser de helt vanliga ut, men för mig är det ofärdiga ytor.

Däremot är hon inte intresserad av att ha en så kallad body suit, det vill säga låta sig tatueras över hela kroppen.

– Jag kommer aldrig att fylla hela kroppen. Det är inte min stil. Jag vill kunna urskilja motiven.

Men ännu känner hon sig inte klar. Förutom att hon vill fylla armarna och låren vill hon även ha något i mitten på ryggen.

– Jag ser en bild framför mig. En helhet. Sedan är det bara att tugga sig ditåt.

Profil

Mikaela Besedes

Ålder: 31 år.

Uppväxt: I Mjällby.

Bor: I Sölvesborg.

Familj: Sambo, mamma och pappa och en lillasyster.

Yrke: Har tidigare gjort allt möjligt och har precis fått en anställning inom kommunen.

Fritid: Träning, helst vikter och cardio. Tävlar ibland i skytte. Är också en hundnörd.

Äter helst: Alla slags pajer, så länge det inte är djur i.

Dricker helst: Te. Egentligen det mesta som är alkoholfritt.

Skulle helst se en konsert med: Backstreet Boys.

Serier jag följer: "Game of Thrones" och "Ray Donovan".

Något som du inte visste om mig: "Jag har fått höra av folk att de först trott att jag är en bitch, innan de lärt känna mig, men jag är rätt snäll."

Visa mer...

Fakta

Mikaela om...

...tatueringstrender:

– Det kan nog lätt bli så att man hakar på en trend för att det är coolt just då, men det är ju som att köpa ett trendigt klädesplagg som man aldrig blir av med. Till exempel är tribaltatueringar som var populära på 90-talet svåra att göra något åt eftersom det är stora svarta partier. Men det känns som att trenderna försvinner mer och mer.

...att tatuera namn:

– Många föräldrar har som en grej att ha sina barns namn. Jag har min systers och mina hundars namn, men jag skulle aldrig tatuera in en pojkväns namn. Sådant som kan ändras är ett big no no.

...tatueringarnas betydelse:

– För många är det viktigt i början att ens tatuering betyder mycket, men det behöver inte vara så med alla. Då blir man så låst. Efterhand hittar man sin stil och vilka motiv man gillar.

...att tatuera ansiktet:

– Det är bland det senaste jag har gjort. Jag tycker inte att man ska börja där. Strecken på hakan är diskreta och lätta att sminka över. Med de andra fick jag lite kalla fötter innan jag till slut gjorde det. Det är någon slags gräns som går vid händerna och halsen. Jag fick höra att det är en jobstopper, men jag har aldrig fått ett nej när jag har sökt jobb. Men nu tror jag inte att det blir mer. Jag känner mig ganska klar i ansiktet. Jag valde siffran 22 som är mitt turnummer och en tekopp eftersom att dricka te är mitt lugn och har varit det ända sedan jag var liten. Därför kände jag att det skulle passa.

Visa mer...