"För svårt att sanera Gullbernatippen"

Karlskrona Artikeln publicerades
Området där gamla Gullbernatippen har legat.
Foto:Mattias Mattisson
Området där gamla Gullbernatippen har legat.

– Sanera deponier gör man bara i undantagsfall. Det är inget man ger sig på i normalfallet, säger Christer Idström på länsstyrelsens avdelning för förorenade områden.

– Där vi har sanerat hittills, som Gasverkstomten i Karlskrona eller tidigare sågverket i Backaryd, har det handlat om att det har varit en specifik verksamhet på platsen med en viss typ av förorening, säger Christer Idström.

Problemet med deponier är att man kan hitta vad som helst i dem.

– På 1970- och 80-talen delade man in det i hushållsavfall, industriavfall och byggavfall.

– En deponi för hushållsavfall låter ju mest som om det handlar om potatisskal. Men på den tiden var allt som man gjorde sig av med i hushållen hushållsavfall: kylskåp, batterier, spillolja, lysrör...

– Industriavfall kunde vara precis vad som helst. Och byggavfall är inte bara bräder utan också till exempel asbestplattor.

Och Gullbernatippen innehåller både hushållsavfall och industriavfall.

– Det är det som gör det så svårt att sanera, säger Christer Idström, och tillägger:

– Redan att mäta föroreningar är svårt på sådana här deponier. Sticker man ner ett rör är det helt slumpmässigt vad man upptäcker. Det kan vara helt andra saker fem meter längre bort.

– Därför har vi inte någon fullständigt bild av hur det ser ut på Gullbernatippen.

– Det gäller även lakvattnet. Det ligger inte alltid på samma nivå av förorening. Om oljefat ligger och rostar och tills det blir en läcka i det så är det mycket oljeföroreningar i vattnet. Nästa gång man mäter kan det vara något helt annat, säger Christer Idström.

Kvicksilverföroreningarna på Gullbernatippen har uppmärksammats. Det handlar om mellan 250 och 400 kilo som deponerats där. Hur mycket som finns kvar vet man däremot inte:

– En del kan ha förångats och annat förvandlats till metylkvicksilver.

Christer Idström menar att den rimligaste lösningen att satsa på att ta kontroll över det vatten som lakas ut ur tippen, inte minst det som kommer ut via den kulverterade bäcken genom området.

Naturvårdsverket har målsättningen att de mest förorenade områdena ska vara sanerade 2050. Gullbernatippen hör till dem, eftersom den har riskklass 1.

Men att totalsanera Gullbernatippen skulle vara extremt komplicerat, riskfyllt och dyrt, menar Christer Idström:

– Det är ett så stort område. Om man gräver upp allt och fraktar bort det så blir det massor med transporter med miljöfartligt avfall. Och jag vet inte var man skulle kunna lägga det - jag känner inte till något tillräckligt stort säkert område. Det är också en arbetsmiljöfråga för dem som ska gräva i det.

– Försöker man rena jordmassorna på plats blir det en stor anläggning. Det finns inte en generell metod, utan man måste pröva olika saker för olika föroreningar.

Skulle man välja att göra en sanering är det den som drivit anläggningen som har ansvaret, i det här fallet alltså Karlskrona kommun, men med möjlighet att söka bidrag från Naturvårdsverket.