Maria Steen: "Det är lätt att bli ett med ett tekniskt hjälpmedel"

Karlskrona Artikeln publicerades
Mobiltelefonen kan vara källa till en del frustration.
Foto: Berit Roald
Mobiltelefonen kan vara källa till en del frustration.

Älskad och oumbärlig. Finns alltid där för mig. Kan vara lite tjurig och oförstående, och drar sig undan ibland utan att jag riktigt vet varför.

Det handlar alltså om mobiltelefonen.

Det är inte tu tal om att den är beroendeframkallande. När jag slutade mitt jobb på Sydöstran plockade jag fram armbandsuret som jag fick för femton år sedan efter att ha vigt 25 år åt journalistiken. Meningen är att jag ska titta på klockan i stället för telefonen, när jag vill veta vad klockan är. Annars är det lätt att när man ändå är igång, så kollar man Facebook, Twitter, mail och meddelanden också.

Resultatet är att nu kollar jag ändå på mobilen att armbandsuret går rätt.

Mobiltelefonen kan vara källa till en del frustration. Då tänker jag inte bara på när man förlagt den och naturligtvis är ljudet avslaget. Det kan vara andra situationer, som till exempel när man suttit i telefonkö en timma och ”du har nu nummer två i kön”, så laddar batteriet ur.

Eller när det ringer och så har man cykelhjälmen på. Det säger pang i plasten och innan man hunnit lirka in telefonen under hjälmen och hittat ett öra, så ringer det av.

”Man vill ju veta om man ska vara orolig för att vederbörande kan ha tuppat av på golvet.”

 

Det har blivit viktigt också att lära sig vilka vänner som alltid är tillgängliga och vilka som inte är det. Man vill ju veta om man ska vara orolig för att vederbörande kan ha tuppat av på golvet, eller kanske bara är ute i trädgården och krafsar ogräs medan telefonen ligger på köksbänken..

I vissa fall kan det också vara en bra idé att ringa upp och fråga om motparten har läst sms:et man nyss skickade. Man vet ju inte. Det är inte alla som svarar på ett meddelande.

Det är lite som när mobilen var ny. Då var fortfarande faxarna igång, och det hände att jag fick telefonsamtal från någon som undrade om man hade läst sms:et om att det ligger ett papper på faxen. Ett slags kommunikationens kinderegg – flera överraskningar i en.

Läste förresten om en restaurang där gästerna fick slå av ljudet på sina telefoner och lägga dem i en korg, som hissades upp i taket. Ringde det ändå på nån telefon fick dess ägare ta hela notan. Där hade jag nog lämnat telefonen hemma, för säkerhets skull.