Och nu till det väsentliga...

Kristdemokraterna satte opinion före religion, och lät Hägglund vara kvar.

Socialdemokraterna tog det stabila och trygga, och utsåg Stefan Löfven.

Och mediaflocken tappade luft och vet plötsligt inte vad den ska ta sig till, bara att deras kollektiva häckande på en viss gata i huvudstaden inte håller längre.

Men hur skulle det vara med lite politik och viktiga frågor? Och inte bara i media utan i politiken också.

För tiden går fort. Mandatperioden är snart slut och särskilt för KD med mindre opinion än 4 %-spärren. Och vill media fortsätta vara betydelsefull och ha vår respekt, behöver man ägna sig åt något annat och viktigare än att bara vilja bli först ut med skitprat och skitsaker.

Och för S gäller det att samla ihop både sig och sina styrkor, och återkomma till politiken.

Inte minst prata arbetslöshet. Alliansens arbetsmarknadspolitik är långt ifrån inkluderande, alla är inte med eller ens räknade med.

Och enligt prognoserna blir det ännu värre, och då talar vi inte bara om den rekordhöga ungdomsarbetslösheten och särskilt i Blekinge. Redan långtidsarbetslösa och äldre än 25 har inte heller mycket att hoppas på.

Reinfeldts arbetslinje håller inte. Inte ens Reinfeldts jobbskatteavdrag leder säkert till jobb, och absolut inga solklara 120 000 som Borg brukar påstå.

Det går faktiskt inte att dra några slutsatser alls, konstaterar till och med regeringens eget arbetsmarknadsdepartement i sin utvärdering om jobbskatteavdragets faktiska effekter på sysselsättningen.

Även i opinionen växer tvivlet, det blir inte bara guld med Reinfeldt. De faktiska effekterna på välfärden syns allt mer, och för allt fler.

Över 70 miljarder i minskade skatteintäkter till det som alla behöver, får konsekvenser. Med mindre resurser till det gemensamma blir det mindre att fördela. Allt är inte bara kul och glad konsumtion.

Och nu står en europakt på dagordningen. För att avkräva varje land en stenhård budgetbalans varje år, inte ens en procent i underskott ska vara tillåtet. Som en konsekvens av en kolossal skuldkris, så stor att det inte går att ta in.

EU-kritiker talar om en pakt för nedskärning, att demokratin får betala, att vi tvingas in i euron. Som vi sa nej till redan 2003.

Det är verkligen dags för lite politik, och inte bara person.