Pensionärerna måste byta strategi

Och den ska bestå eftersom den borgerliga arbetslinjen bygger på hårdare beskattning av bland annat pensionärer. De arbetar inte längre. Detta faktum blir alltmer besvärande för Alliansregeringen.

Förra mandatperioden var pensionärsrörelsen på väg att pressa högerregeringen att lämna sin vantolkning av vad arbetslinje i politiken borde handla om. Det var massiva protester runt om i landet. Inte minst i Blekinge. Pensionärer med olika partisympatier möttes över block- och partigränser för att få bort skatteklyftan. Lika inkomst ska beskattas lika.

Men protesterna försvann i valrörelsens slutskede och intresset för frågan sjönk i media. Valresultatet påverkades inte av hur pensionärerna röstade. Pensionärer röstar oftast som man alltrid gjort. De rödgröna partierna med Mona Sahlin, (S), som statsministerkandidat lovade att klyftan skulle tas bort med henne som regeringschef. Stora belopp avsattes i oppositionens skuggbudget.

Högerregeringen skickade fram KD-ledaren Göran Hägglund som någon slags pensionärsvän i den moderatledda ministären. Igår kom besked från socialministern och KD-ledaren Göran Hägglund att det blir en sänkt skatt nästa år med en femtilapp per månad. Han har återigen fått vika sig för den så kallade arbetslinjen med ökade klyftor.

Hägglunds retorik för rättvisa i skattepolitiken står inte i samklang med hans lojalitet med Alliansen och makten. I pensionärsrörelsen är han på väg att förbruka det förtroende han har kvar. Det går inte att varje gång i budgettider morska upp sig och kungöra att han och KD ska slåss för högre pensioner och lika beskattning och sedan konstatera att klyftan blir kvar.

I en debattartikel lyfte alliansledarna igår fram att pensionärerna fått fyra skattesänkningar. Men alla vet att mest skattesänkningar i kronor har de högavlönade med fasta jobb fått. Kort sagt medelklassen i medelåldern.

Socialdemokratin kommer inte heller utlova att skatteklyftan ska bort inom kort. Det kostar för mycket. Det får bli på lång sikt under ett okänt antal mandatperioder. Det som kan rubba de statsbärande partierna är en betydligt vassare och uthållig opinionsbildning av pensionärsorganisationerna den här mandatperioden.