Christina Mångård: Barn som får leka att de är på semester
I tio veckor. Vem ser och hjälper de här barnen när inte skolpersonalen gör det? I veckan har tiotusentals elever haft skolavslutning. För många barn kommer det långa sommarlovet vara jobbigt, barn som mår dåligt och som ingen vet hur de har det.
Barn som hemma i sina hem upplever våld, missbruk, fattigdom, föräldrars psykiska sjukdom eller alkoholproblem. Barn som får stryk i stället för kärlek. Som inte får någon omsorg och omvårdnad, får gå med molande hunger när det inte finns pengar till mat eller ingen som kan laga maten. Ensamma barn som får tillbringa sommaren på tomma lekplatser eller framför teven när kompisarna är bortresta.
Just i skolan är samhällets olikheter så tydliga. Vart sjunde barn i landet blir utsatt för våld hemma enligt Barnombudsmannen. Det betyder att det är ungefär fyra barn i varje klass. Men i själva verket är det fler, för värst av allt, många barn som drabbas vågar inte berätta om förhållandena för någon utomstående vuxen som kan hjälpa.
Lärare kan berätta om att det suttit gråtande elever kvar i klassrummet som inte vågat gå hem för att de är rädda. Och om barn som slutligen tagit modet till sig att berätta sanningen, om hur de har det hemma. Därför bär alla som jobbar med barn ett stort ansvar att vara så lyhörda och tillgängliga att barnen vågar och kan anförtro sig till dem.
Lärare som inget hellre önskar än att de kunde säga till dessa barn att de kommer att kunna hjälpa dem. Att samhället och alla vi vuxna alltid finns där för dem och deras familjer. Vi kan bestämma oss för att vi ska satsa mycket mer på barnen. Till sist… ska barn inte behöva leka semester. Alla ska ha möjlighet att ge sina barn ett miljöombyte på sommarlovet. Det är ett viktigt mål för ett jämlikt samhälle.