Barnfattigdom ett otyg
Det är ett samhällskontrakt som politiken också måste respektera. Sverige var en gång ett fattigt utvandrarland. Klassorättvisorna var skriande och det fanns även revolutionära stämningar i Sverige för 100 år sedan.
Men med demokratins genombrott för 100 år sedan inleddes en ny utveckling för de bredare folklagren. Att Sverige slapp enpartistaten, diktaturen, fascismen och leninismen berodde i huvudsak på våra folkrörelser.
Med industrialiseringen, fackföreningarna, större utbildningsmöjligheter och demokratiska fri- och rättigheter blev livet bättre. Visionen om ett folkhem tog form inom arbetarrörelsen.
Efter andra världskriget kom de stora välfärdsreformerna. En stor reform var barnbidraget. Först var det behovsprövat på 30-talet och sedan 1948 blev det ett allmänt barnbidrag till alla barn. På 60-talet ville dåvarande Högerpartiet (i dag Moderaterna) dra in stöd till skolmåltider och slopa första barnbidraget.
I dag är alla partier i stort sett eniga om värdet av att höja barnbidragen och fortsätta ge gratis skolmat i våra skolor. Det har gjort att barnfattigdomen kunnat begränsas.
I våras höjde den rödgröna regeringen både barnbidragen och studiebidragen med 200 kronor. Bidraget har inte höjts sedan 2006. Barnbidraget varje månad är 1 250 kronor för varje barn i familjen. Med en generell välfärdspolitik omfattas alla av reformerna. Även de högavlönade ska känna samhörighet med välfärdssamhället och betala skatt efter bärkraft.
Andra reformer som pressat tillbaka barnfattigdomen är flerbarnstillägg och ökat bostadsbidrag.
”Sverige ska inte ha barnfattigdom, det är ett fattigdomsbevis.”
Men fortfarande finns det barnfamiljer som lever i fattigdom. Och det beror inte på att barnens föräldrar är slappa. Arbetslöshet och sjukdomar kan drabba alla och har inget med slapphet att göra.
Främst finns barnfattigdomen bland invandrarfamiljerna. Föräldrarna har svårare att få jobb än svenskfödda föräldrar.
Hur ser fattigdomen ut för ett barn? Enligt Rädda barnens definition är det barn som saknar en säng att sova i, saknar leksaker för sin ålder eller saknar en cykel. De har ett torftigare liv. Barnen är inte hungriga hela dagarna eller går i badtofflor på vintern.
Organisationen Rädda Barnen som åtnjuter stor trovärdighet, har nyligen släppt ut en rapport som visar att trots ökade klyftor i samhället har barnfattigdomen faktiskt minskat. Det beror till stor del på högkonjunktur och fallande arbetslöshet. Ett växande Sverige stärker också välfärden.
Det är skillnad på en tillväxt i ett land med generell välfärd och ett land utan generell välfärd. Sverige ska inte ha barnfattigdom, det är ett fattigdomsbevis. Fortsätt att höja barnbidrag, servera gratis skolmat, erbjud också skolfrukost, bygg ut föräldraförsäkringen och ge alla barn rätt till kunskap och bra framtidsutsikter. Med bra skola kan alla göra klassresor.
