Bestörta vargjägare är ändå ett plus

Ledare Artikeln publicerades

Antalet revir med valpar har minskat drastiskt och enligt nya beräkningar är stammen inte alls så stor som jägare vill ha det till och Naturvårdsverket räknar. Ändå ska det skjutas i vinter.

Vargarna i Värmland, Dalarna, Västmanland, Gävleborg och Örebro lever livsfarligt efter nyår. 22 av dem ska dö. Men det räcker inte med 22. Skyddsjakten innebär ytterligare 20. Plus de som går åt i tjuvjakterna, som alltid pågår.

Det är märkligt att Naturvårdsverket inte uppdaterar sin beräkningsmodell till en mer tillförlitlig sådan. Den finns framtagen, på uppdrag av Naturvårdsverket dessutom, av ett skandinaviskt vargforskningsprojekt. Vargstammen består av 257 vargar. Inte cirka 355 som Naturvårdsverket sagt förra vintern.

Svenska jägarförbundet är också en märklig historia. Eller kanske mest det statliga bidraget på 50 miljoner som förbundet får varje år. Och som kritiker menar ger förbundet oschyssta fördelar i målarbetet, att fortsätta ifrågasätta både vargstam och licensjakt.

Utifrån ett år gamla siffror och trots påvisade felräkningar av vargstammen motsvarande närmare 100 vargar, ska alltså 22 vargar skjutas den här vintern. Inte konstigt det verkar märkligt. Men mycket känns också igen.

Vargjägarna, som borde vara nöjda, är lika förbannade som förra vintern, för att tilldelningen är för snål. De har en inställning lika glasklar som enkel; varg ska finnas i Nordamerikas urskogar och på den ryska taigan, inte i Sverige.

Och vi andra inser att de inte bryr sig ett smack. Varken om vargen som djur eller att den är rödlistad eller att EU:s art- och habitatdirektiv faktiskt finns sen länge.

Det blir överklaganden. Utifrån en inställning lika uppenbar den. Vargen är hotad och lagar som ska skydda djur ska också innebära skydd, med beslut därefter.

Är det några som däremot ska minska rejält i antal, är det tjuvjägare.