Mats Johansson: Borgerligheten och bofinken
Där hämtar Olhede liknelsen kring pappan som läser tidningen vars son frågar vad det för fågel som flyger förbi fönstret.
Varje gång svarar den i tidningen fördjupade fadern samma sak. Det är en bofink, käre son. Till slut frågar sonen stillsamt om en bofink kan se ut hur som helst! Ridå!
I Olhedes värld kan varken en bofink eller ett politiskt alternativ se ut hur som helst.
I dessa tider borde någon borgerlig tänkare skriva boken om borgerligheten och bofinken. Nu verkar borgerligheten uppträda som den tidningsläsande fadern. Borgerlighetens bofink är alliansens återuppståndelse. Men varje analys av kring en allianssamverkan visar att få saker är så olika till sitt innehåll.
I ena kanten av borgerligheten finner alla Centern och Liberalerna. De partierna har brutit med alliansen för att stoppa extremhögerns inflytande i sakpolitiken. Både Annie Lööf och Jan Björklund drivs av en egen övertygelse om politikens uppgift att värna alla människors lika värde och bägge har orkat ta konsekvenser av det.
I andra kanten ser vi Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna som öppet flirtar med de nationalkonservativa krafterna och gärna bildar ett nytt politiskt block i Sverige. Någonstans finns dessutom Moderaterna som låtsas att inget hänt och att dom fortfarande har en ledande roll i borgerligheten. Men kejsaren är naken.
Den dagen som någon försöker definiera innehållet i ett nytt alliansprojekt så inser man snabbt att verkligheten har lett till att det stannar kring en dröm vars enda gemensamma nämnare är att vara mot socialdemokratin.
Sverige består nu av en borgerlighet som måste välja mellan ett liberalt alternativ med humanism, pluralism och utveckling eller ett nationalkonservativt alternativ med slutenhet, populism och bakåtblickande som sin väg.
Det är bara att välja!
