Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Borgerligt talmanssvek

Det finns ingen princip gällande vem som ska vara talman i riksdagen. Det kan tänkas en rad principer. En skulle kunna vara den som har mest år i riksdagen (om den vill). En annan vore en framförhandlad, som en majoritet har förtroende för oavsett vilket parti den är från.
Publicerad 18 september 2018
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Talman Urban Ahlin (S) vid budgetdebatten om regeringens ekonomiska vårproposition i riksdagen..
Talman Urban Ahlin (S) vid budgetdebatten om regeringens ekonomiska vårproposition i riksdagen..Foto: Christine Olsson/TT

Partierna har dock inte haft någon av dessa principer gällande val av talman. De har haft egna linjer gällande detta. S har drivit att talmannen bör komma från största partiet.

Sedan det blev en kammare i riksdagen 1970 var det så efter de första två valen, när det block S tillhörde hade hälften av mandaten eller mer.

Annons

När de borgerliga partierna fick majoritet i riksdagen 1976 tog inte deras ledare, Thorbjörn Fälldin (C), strid om talmannen utan lät den som satt på posten, Henry Allard (S), sitta kvar. S-linjen om talmannen fick gälla.

Efter valet 1979 tog de borgerliga strid om talmansposten. De nominerade en moderat, Allan Hernelius, som kandidat. Mot honom ställde S, med stöd av Vänsterpartiet (VPK), Ingemund Bengtsson (S).

Den senare valdes med några rösters övervikt i den slutna omröstningen, trots att de borgerliga partierna hade ett mandat mer än S och VPK.

Efter valen 1982, 1985 och 1988 blev en socialdemokrat talman. De två första omval av Bengtsson och den senare gången Thage G Peterson (S).

”När de borgerliga partierna fick majoritet i riksdagen 1976 tog inte deras ledare, Thorbjörn Fälldin (C), strid om talmannen utan lät den som satt på posten, Henry Allard (S), sitta kvar.”

Efter valet 1991 hade Thage G Peterson velat sitta kvar som talman. Men de borgerliga partierna nominerade en kandidat, likt 1979. Det var Ingegerd Troedsson (M). De borgerliga hade sin sedan 1979 nya linje att talmannen ska komma från största partiet i det största blocket.

Det i riksdagen nya partiet Ny Demokrati var splittrat hur de skulle rösta i talmansomröstningen. Av de två ledande företrädarna kunde Bert Karlsson tänka sig Peterson. Men Ian Wachtmeister gjorde som Moderaterna ville och förmådde sitt parti att rösta på Troedsson. Hon blev talman.

Efter valet 1994 blev det en återgång till att posten som talman gick till största partiet, S. Det råkade vara största partiet i det största blocket efter valen 1994, 1998 och 2002.

2006 fick de borgerliga partierna majoritet i riksdagen och drev sin linje från 1979 och 1991 att största partiet i största blocket ska få talmansposten. Så blev det, med Per Westerberg (M).

Anders Ygeman (S) har nu efter valet å S vägnar föreslagit de borgerliga partierna att ha överläggningar om talman. Allianspartierna L och M har på tisdagen avvisat det och håller fast vid det allianspartierna meddelade i somras, att de avser ha en talmanskandidat.

Allianspartierna överger därmed sin princip om talman från största parti från största blocket, som de haft bland annat 1991 och 2006. De vill nu ha talman från sitt block även om det inte är störst.

Annons

I så fall låter de, liksom 1991, ett parti som inte hör till S-ledda eller borgerliga blocket avgöra vem som ska bli talman.

Det vore dåligt av de borgerliga om de agerar så. Allianspartierna borde, om det inte är för sent, gå S till mötes och träffa uppgörelse om en talman som båda blocken har förtroende för.

Robert SundbergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons