Debatt var Ahlmarks liv

Ledare ,
Bild från 2012 då Per Ahlmark höll tal på Folkpartiets (nuvarande Liberalerna) riksmöte i Västerås.
Foto: Per Groth
Bild från 2012 då Per Ahlmark höll tal på Folkpartiets (nuvarande Liberalerna) riksmöte i Västerås.

Två före detta ledare för Folkpartiet (FP), som Liberalerna (L) hette förr, har dött med knappt två veckors mellanrum. Den ena var Ola Ullsten och den andra Per Ahlmark, som gick bort 8 juni.

De efterträdde varandra på partiledarposten och även som ordförande i ungdomsförbundet, med den yngre Ahlmark (född 1939) först och sedan Ullsten (född 1931).

Per Ahlmark var ett politiskt underbarn, med kvalitet i unga år att kunna gå långt i sitt parti (läs: nå partiledarposten). Han hade likheter med Olof Palme och Carl Bildt.

Ahlmark var en hängiven debattör och skribent. Han var också en ideolog och hade debatt som livsluft. Ahlmark var en politiker som passade som handen i handsken som oppositionspolitiker.

Det var han också, i nästan ett par årtionden, innan han 1976 kom att ikläda sig rollen av makthavare som vice statsminister i den borgerliga regeringen efter valet 1976.

Makten som Ahlmark opponerat mot var det långvariga socialdemokratiska regeringsinnehavet.

Men han opponerade också mot olika former av förtryck och diktatur, inte minst den som kommunistiska regimer stod för, men även mot fascism, nazism, rasism och antisemitism.

Den typ av oppositionspolitik Ahlmark bedrev kallades hackspettspolitik. Borgerliga politiker som Ahlmark bedrev sådan och det var främst Socialdemokraterna de hackade på.

Ahlmark trivdes som fisken i vattnet som oppositionspolitiker och ideologisk rättrogen liberal. Tiden fram till den borgerliga valsegern, triumfen, 1976 var antagligen idealisk för honom.

”Den typ av oppositionspolitik Ahlmark bedrev kallades hackspettspolitik. Borgerliga politiker som Ahlmark bedrev sådan och det var främst Socialdemokraterna de hackade på.”

Hans föregångare som FP/L-partiledare, Gunnar Helén, hackade inte bara på S-regeringen utan kom att träffa uppgörelser med den också.

Folkpartiet, nu L, tog ansvar, men tappade väljare. Först i en tillbakagång från över 16 procent i valet 1970 till under tio procent i valet 1973 och sedan än lägre i mätningar. Det var i det läget Ahlmark tog över partiet senhösten 1975.

En tydligare borgerlig, men även (social-)liberal profil, inför valet 1976 gjorde Folkpartiet (nu L) och Ahlmark till en valvinnare. Partiet gick fram mest i rösteandel och mandat: från 9,4 procent till 11,1 och med fem mandat till 39.

Ihop med Centerpartiets ledare Thorbjörn Fälldin som ny statsminister och moderatledaren Gösta Bohman kunde den första borgerliga regeringen på 40 år bildas, med majoritet i riksdagen. Ahlmark och hans parti gick dock dåligt ihop med Gösta Bohman och hans moderater. Men de båda gick bra ihop med Fälldin.

I början av 1978 avgick Ahlmark som partiledare och ur regeringen. Ullsten blev partiledare och stod för ett mer taktiskt och pragmatiskt agerande, och manövrerade delvis närmare S.

Ahlmark blev författare och fortsatte vara debattör, med liberal och högerinriktad profil och Israelvänlig och även USA-vänlig om bland annat Irakkriget på 00-talet.

På 70-talet hade för övrigt ledande politiker, som Ahlmark och Ullsten, mer framträdande position än nu i medieutbudet, som nyhetsprogram i tv. De var kändisar med mindre konkurrens i medierna än vad dagens partiledare har.