Demokrati genom lottning
Om man benar upp ämnet är demokrati ett brett begrepp. Det vi har i Sverige, och de flesta länder som kallas för demokratier, är representativ demokrati.
Medborgarna (de som får rösta och som verkligen röstar) väljer i det fallet representanter i ett i förväg fastslaget system för representation.
Det finns även direkt demokrati i form av folkomröstningar. Det systemet har begränsningar, eftersom det är valda representanter som bestämmer ämnena och formuleringar för omröstningar.
Systemet med lottning finns i sammansättning av jury i vissa domstolar och rättsfall, för svenskar nog mest känt från domstolar i USA.
Det som van Reybrouck är ute efter är att införa ett system där medborgarna är delaktiga i demokratin i stor grad, genom lottning.
Att rädda demokratin, i nuvarande valda form, anser fler än van Reybrouck att det finns skäl till. Färre medlemmar i partierna, de som nominerar kandidater som väljarna har att välja mellan, är bara en av faktorerna som tyder på en kris i demokratisystemet.
Ett annat kristecken är ökat misstroende mot de valda i många länder. Ett tredje skäl är ett ökat stöd för populistiska, ofta främlingsfientliga, partier som en del väljare uttrycker sin protest mot de styrande politikerna genom.
David van Reybrouck tar avstamp i antika Atens demokrati, för 2 500 år sedan. Där var inslaget av folkligt inflytande stort och skedde genom lottning i flera av de församlingar som fanns.
Att det lottades bland ett begränsat antal personer, fria män som var över 30 år, var en begränsning. Men det var folkligt i jämförelse med andra riken då, som vanligen styrdes av envåldshärskare.
Andra länder med lottning var en rad stadsstater för runt 500 år sedan, som Venedig och Florens.
David van Reybrouck beskriver olika varianter av system för demokrati med inslag av lottning, deliberativ demokrati. De har flera fördelar och har visat sig fungera i ett antal fall där de prövats på senare år. Särskilt i blandformen att vara i kombination med inslag av val.
Etablerade aktörer som partier (och politiker) och medier (främst kommersiella) är dock ofta negativa till system med lottning, har det visat sig.
De förra eftersom de förlorar inflytande med sådant lottningssystem. De senare för att det inte finns för medierna eftertraktad dramatik och möjlighet till personifiering som representativ demokrati har.
Det som David van Reybrouck föreslår är väldigt intressant och värt att prova. Men det är nog alltför omvälvande för att kunna ske i någon större omfattning den närmaste tiden.
