Den viktiga regeringen

Det beror på att regeringen är den som lägger förslag till riksdagen och har en stor, resursrik förvaltning som arbetar för den.

Med EU-medlemskapet har regeringen blivit än viktigare. Det är dess ministrar som representerar Sverige i ministerrådet.

Några statsvetare hade en debattartikel härom dagen om dessa aspekter på regeringen, och tog upp relationen till riksdagen.

Ja, apropå den. Med annorlunda utformning av lagar och regler, eller praxis och åtgärder som stärkta resurser för administration och utredning, hade riksdagen kunnat ha mer makt och regeringen mindre.

Så är det inte i nuläget. Det bidrar till att kampen om regeringsmakten nu är hård mellan de tre rödgröna partierna och de fyra allianspartierna. Men om tio till 14 dagar kommer mycket att ljusna.

25 eller 26 september är det obligatorisk omröstning om statsminister. Om allianspartierna och SD då gör som de sagt kommer de att rösta bort nuvarande regeringen Löfven. Men sedan är de oense om vad som ska komma.

Alliansen vill regera, fast de är ett mandat mindre än de rödgröna. Och de vill inte förhandla med SD. Men SD vill ha något i utbyte för att lägga ned rösterna för en alliansregering så den kan tillträda.

Och SD vill att en alliansregering, om C är i den, inte genomför Centerpartiets migrationspolitik (ens delvis) utan enbart Moderaternas. Kan SD lita på det utan förhandlingar innan omröstningen om statsminister?

Om SD (till talmannen) säger nej, eller röstar nej till en alliansregering med C i den, blir den inte av.

SD skulle antagligen låta en regering med M, och kanske KD, få tillträda. Det förutsätter att C och L också låter det ske, men kanske har budgetsamarbete med den.

I båda fallen, en regering med hela alliansen eller bara M och KD, blir den svag. De blir båda beroende av aktivt stöd från SD i riksdagen i omröstningar.

Så här kan man analysera om olika regeringar och deras utsikter.

I ett system med starkare riksdag och svagare ställning för regeringen som institution hade ämbetet regeringen, och vem som ska sitta i den, varit mindre dramatiskt, mindre viktigt att kämpa om.

Detta eftersom en regering då mest skulle syssla med att genomföra olika överenskommelser mellan partier i riksdagen som beslutats. Men i en sådan verklighet är vi inte.

Då hade de fantasifulla lösningar på regeringsfrågan som lanserats kunnat komma i fråga. Exempelvis Expressens ledarsidas koalition mellan S och M, Per Gahrtons i SVT Agenda antydda L och MP. Eller bara lilla L, som en borgerlig ledarredaktör för en tidning i Hälsingland tror kan bli sista utvägen.

”Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl”, hade då kunnat bli paroll gällande att hamna i regeringsställning, i stället för ”The Winner takes it all”.