Magnus Johansson: Ledarkrönika: ”Det är polariseringen som är farlig”
Den gången avsåg han att beskriva att samhället är en helhet och att alla ska räknas lika, även utslagna och missbrukare som då stod i debattens centrum. Och Palme hade rätt då och det är lika sant nu. En av det starka samhällets värsta fienden är polarisering och uppdelning i olika grupper.
Dagens debatt präglas tyvärr ofta just av polarisering och de som tjänar på detta är de som vill skapa ett annat samhälle än det vi har byggt upp tillsammans i Sverige, och som det finns en mycket stor uppslutning för. Ibland känns det nästan som polariseringen tvingas fram medvetet genom att olika förslag presenteras.
Det tydligaste exemplet ser vi just nu i Sölvesborg där maktkartellen innehållande SD, M, KD och SoL lägger fram det ena mer provocerande förslaget efter det andra. Det exempel som snackats allra mest om är givetvis beslutet att inte hissa Prideflaggan. Ingen kan väl egentligen bli förvånad över att SD inte gillar Pride och allt den rörelsen står för.
Men trots det provocerar det så enormt att konfliktnivån når rekordhöjder och polariseringen ökar i samma takt. För vi ska ju inte en sekund tro att det beslutet om flaggningen enbart har motståndare. Det finns säkert en hel del som välkomnar detta beslut vilket inte minst reaktioner på sociala medier tyder på.
Därmed mobiliserar protesterna mot SD-ledningen inte bara de som står bakom Priderörelsen, de mobiliserar även den andra sidan.
Och det är nog detta som är den långsiktiga risken med debatten om flaggan. Vi tillåter oss att bli så provocerade att vi går rakt in i fällan. Jag är övertygad om att ett starkt samhälle med låg polarisering är ett bra samhälle.
Då är det bättre att granska den SD-styrda kommunledningens sakpolitik i Sölvesborg. Vad händer tex med förskolan och äldreomsorgen? Det är inte alltid att det som känns bra i hjärtat är det som tjänar ens syfte bäst. Denna debatt är ett tydligt tecken på det.
