Hampus Engqvist: Det politiska landskapet håller på att ändras
På ena kanten står ett vänsteralternativ med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och på den andra sidan står Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Båda sidorna försöker att locka till sig mittenpartierna med ljuva toner.
Den fastlåsta blockpolitiken med två stycken jämnstora block existerar mest på riksnivå. Lokalt så väljer mittenpartierna danspartner efter vilka de ser kan bilda ett stabilt styre och där de kan få mest gehör för sin politik. Det märks tydligt att Centern och Liberalerna trivdes mycket bättre i allianssammarbetet när Reinfeldtmoderaterna styrde moderaterna och partiet hade en mer nyliberal inriktning.
En hårdare och mer reaktionär högerpolitik har försvårat allianssammarbetet. Det är inget Annie Lööf och Jan Björklund står och säger, men det syns tydligt i nyanserna och närmandena mot Sverigedemokraterna måste ge rysningar längs ryggraden för varje hederlig centerpartist.
Alliansens dagar verkar vara räknade. Förhandlingarna och spelet om att styra våra politiska församlingar avgör politiken och vilken riktning landet ska gå under de närmsta fyra åren. Media rapporterar ibland om maktspelet som om det bara är en kamp om positioner, men kampen är betydligt viktigare än så.
Man kan tycka att mittenpartierna får oproportionerligt med makt eftersom deras relativt lilla väljarstöd förmodligen kommer att avgöra den politiska inriktningen i landet, men så ser den politiska kartan ut numera.
Antingen så ser man att det finns tre politiska block och mitten avgör eller två fastlåsta block och då hamnar makten hos Sverigedemokraterna istället.
