Hampus Engqvist: En generationskonflikt har startat.
Djävulen som skulle leda en hel generation till helvetets skärseld hade tornat upp sig i vardagsrummen. Trams ansåg ungdomarna som började vicka på höfterna och kände att deras innersta längtan hade fått en tonsatt röst.
Greta Thunberg, som startade skolstrejken för klimatet, har gett dagens ungdomar en röst. Ilskan och besvikelsen på hur deras föräldrageneration och makthavare hanterar deras oro och möjlighet till en fruktbar framtid är påtaglig. När femtonåringar uttrycker en klar bitterhet och uppgivenhet mot vuxna och deras förmåga att förvalta våra gemensamma resurser är något allvarligt fel. Ungdomar anser att klimatfrågan är vår tids ödesfråga och inte en fråga man kan hantera med vänsterhanden efter att man har agerat på alla luftslott som oroar de äldre generationerna. Ungdomarnas dom är hård. “Ni skiter i vår framtid”.
Jag känner igen de strejkande barnens vädjan ifrån min egna barn. Det ända som kan lugna deras klimatångest är att lova dem att ta mer ansvar och att tänka mer på miljövänliga alternativ som kan påskynda omställningen till ett hållbart samhälle. Ord tröstar inte utan det gäller att agera och visa på konkreta åtgärder.
För Elvis generation så handlade revolten mot sina föräldrar om att luckra upp ett moralistiskt samhälle som slog bojor på sina ungdomar. När Greta Thunberg började sin skolstrejk utanför riksdagshuset så var vädjan till politikerna att se verkligheten och att börja agera för att rädda vårt klimat. Det är väldigt olika tonfall i konflikterna. Dagens ungdomar vädjar till sina föräldrar att visa lite moral och ansvar.
