EU-chefen von der Leyen

Ledare Artikeln publicerades
Ursula von der Leyen, tysk före detta försvarsminister, kandiderar till att efterträda Jean-Claude Juncker som EU-kommissionens ordförande.
Foto: Jean-Francois Badias
Ursula von der Leyen, tysk före detta försvarsminister, kandiderar till att efterträda Jean-Claude Juncker som EU-kommissionens ordförande.

I maj var det val till Europaparlamentet. Sedan dess har det varit en dragkamp i EU om vem som ska bli EU-kommissionens nya ordförande, efter Jean-Claude Juncker. EU-chef kan man kanske säga.

För många i unionen och dess länder är nog instanserna för beslut i EU diffusa. Det är inte konstigt. EU har nämligen inte bara dubbla, utan tre beslutsgångar. Jag rent av fyra.

Den viktigaste instansen är ministerrådet. Det är inom ramen för det som EU:s medlemsländer träffas och beslutar om saker på EU:s nivå. Varje land representeras av ministrar ur sin regering.

Ibland är det stats- och regeringscheferna som träffas, på premiärministernivå (i några fall presidenter). Medlemsländerna vill ogärna släppa ifrån sig makt och dess ledare vill gärna bestämma olika saker i EU, ofta de som är viktiga eller handlar om utnämningar.

EU-kommissionen är ett slags regering för EU. Varje land utser minst en kommissionär, som har hand om ett politiskt område.

Kommissionärerna motsvarar ungefär ministrar. Och de har var sitt ansvarsområde, exempelvis miljö eller handel eller jordbruk.

Att vara ordförande för EU-kommissionen är en prestigefull och mäktig uppgift. Många vill vara det. Och de mäktigaste EU-länderna, Frankrike och Tyskland, vill bestämma vem som ska bli kommissionens ordförande.

Även EU-parlamentet, med 751 ledamöter, ska ha inflytande över vem som ska bli EU-kommissionens ordförande. Ny ordförande måste godkännas av en majoritet i parlamentet.

Den fjärde EU-instansen är EU-domstolen. Men den har inte att göra med tillsättande av ny ordförande i EU-kommissionen.

”Att vara ordförande för EU-kommissionen är en prestigefull och mäktig uppgift. Många vill vara det.”

Tanken, från många i EU:s parlament, var att ny ordförande i EU-kommissionen skulle vara någon av de som var spetskandidater för de främsta partierna i EU-valet: konservativa EPP, Socialdemokraterna eller liberala ALDE.

Men så har aldrig stats- och regeringscheferna resonerat.

Emmanuel Macron, Angela Merkel och några till av (de större) EU-ländernas ledare har tänkt sig att de förhandlar fram vem som ska bli ny ordförande.

Konstigt nog ville inte Merkel ha EPP:s spetskandidat Manfred Weber, trots att han är tysk och från samma nu i Tyskland regerande partiduo CDU/CSU som hon.

EPP blev för övrigt största partigrupp i EU:s parlament, om än försvagad i valet.

Inte heller näst största partigrupps spetskandidat, socialdemokratiska Frans Timmermans från Nederländerna, gick det att få enighet kring. Östeuropeiska länder (ofta med högernationalistiska regeringar) ville inte ha honom.

Så det ser ut att bli före detta försvarsministern i Tyskland, Ursula von der Leyen. Hon är tysk och från CDU. Särskilt Angela Merkel, från samma land, parti och regering, vill ha henne.

I skrivande stund har inte omröstningen ägt rum. Men mycket pekar på att von der Leyen väljs till EU-kommissionens ordförande.

Det kan tyckas ha varit en seg process att utse denna ordförande i EU:s kommission. Men man kan då påminna om den utdragna svenska regeringsbildningen som var betydligt längre.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.