Fel höja pensionsåldern

Blekinge Artikeln publicerades
Socialminister Annika Strandhäll (S) , kommenterar pensionsöverkommelsen under en pressträff i riksdagen i Stockholm.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Socialminister Annika Strandhäll (S) , kommenterar pensionsöverkommelsen under en pressträff i riksdagen i Stockholm.

Jag är en högre tjänsteman sett till utbildningsnivå. Jag har bland annat flera års studier på forskarutbildningsnivå.

Dessutom tycker jag om mitt jobb. Antagligen skulle jag kunna göra jobbet till de 75 år som Fredrik Reinfeldt har sagt att man bör jobba till. Arbetsmiljön är dessutom ganska bra för mig.

Om jag vill skulle jag kunna skjuta upp pensioneringen. Men långt ifrån alla har min privilegierade arbetssituation. Många av de som bestämmer över pensionsåldern och villkor för pension ligger däremot nära att ha den privilegierade situationen i arbetslivet som jag har.

Vi kan kalla det den högre tjänstemannens norm. Att gilla sitt jobb, som ofta ger hög status, och som vanligen är på kontor och inte fysiskt arbetsamt.

Det är utifrån denna norm politikerna nu, torsdag 14/12, kommit fram till ett förslag om att höja pensionsåldrarna.

Den första åldern är med tre år, från nu 61 år, då man tidigast kan ta ut allmänna pensionen. Det blir tre år senare i form av 64 år från 2026. Däremellan är det en trappa.

”Motiven för förändringarna kan framstå som rimliga och rationella. De är höjd livslängd, bättre hälsa bland personer i äldre år, fler som är pensionärer för varje år och så vidare. Men likt all statistik är siffror som dessa bedrägliga.”

Den andra pensionsåldern är 69 år. Den nivån är i dag 67 år, den ålder som Las gäller till. De som vill ska kunna jobba upp till 69 år om åtta år, med infasning. Gränsen för garantipensionen stiger från 65 år till 66.

Motiven för förändringarna kan framstå som rimliga och rationella. De är höjd livslängd, bättre hälsa bland personer i äldre år, fler som är pensionärer för varje år och så vidare.

Men likt all statistik är siffror som dessa bedrägliga. Det är snittåldern som stiger. Och det är snitthälsan som förbättras. Konkret är det sådana som jag, som haft tjänstemannajobb och kunnat vara noggrann med hälsan, som har och får hög snittålder (om man bortser från de som drabbas av sjukdom eller annat).

De som haft fysiskt, eller psykiskt, tunga jobb eller båda, och inte haft möjlighet att värna sin hälsa har som grupp lägre snittålder och sämre snitthälsa.

Det är främst de personerna som kommer att få höjd tidigaste pensionsålder, från 61 år till 64 år om åtta år. Det är dåligt.

De som kommit fram till behovet av höjda pensionsåldrar verkar inte ha brytt sig om att en förkortad arbetstid, från 40 timmars arbetsvecka till 35 eller 30, skulle underlätta för särskilt de med fysiskt och psykiskt arbetsamma jobb att jobba högre upp i åldern innan pensionering.

Den automatisering, robotisering och annat som minskar behovet av arbetskraft måste också beskattas och kringgärdas för att vinsterna från dem i betydande grad ska komma det offentliga till godo.

Jag kan trots min utbildningsmässiga tillhörighet som högre tjänsteman tänka mig att prestigelöst gå i pension vid 61 år från mitt jobb, som jag tycker mycket om.

Men nu kommer jag att tvingas vänta till att jag blir minst 64 år. Och visst hägrar åldern för garantipension, som flyttas från 65 år till 66.

Om hälsan, fysiskt och mentalt, står mig bi kan jag jobba till 69 år och rent av 75 år. Så är normen för högre tjänstemän.