Framtiden kan verka hopplös men…

Ledare Artikeln publicerades

Jag började engagera mig i SSU i början av 1980-talet. Då läste vi studiecirklar, käkade kanelbullar och var på läger. Ett stående inslag på våra läger var sånger vid lägerelden. Vi sjöng om röda fanor, hur vi bygger landet, att vi är de tusende och inte minst att vi är alla tillsammans.

Alla dessa sånger som skrivits om drömmar om en bättre framtid. Men det stannade inte vid drömmar. För när elden falnat och morgondagen grydde började arbetet med att förverkliga drömmen.

Då fick vi nytta av kunskapen vi fått av varandra genom studiecirkeln och vi hade stor nytta av inspirationen från våra sånger. Kunskap, bildning och inspiration är en stark kombination som förvandlade Sverige.

Strax innan Torstein Bergman knackade i gitarren och sjöng ”Alla tillsammans” kom texten ”Framtiden kan verka hopplös men – det är människan som skapar den”. Och det är ju faktiskt helt sant. Olof Palme har en gång sagt att samhället är människans verk, är det något vi ogillar kan vi ändra på det. Det är faktiskt något vi måste påminna oss om allt som oftast.

I måndags kunde vi alla känna en enorm ilska och kanske till och med en uppgivenhet när vi nåddes av nyheten om att en 30-årig småbarnsmamma kallblodigt avrättades i Malmö. Vad har vi gjort med vårt samhälle som lett oss hit? Visst behöver vi fler poliser och hårdare straff men det är för enkelt som förklaringsmodell.

Vi måste tänka större och börja tidigare i vår tanke. Det är lätt att tänka på den Walesiska filosofen Bertrand Russell som en gång sa att ”Felet med världen är att alla dumma är så säkra och de kloka så fulla av tvivel.”

Det är sällan de enkla svaren erbjuder lösningar på de stora problemen. Tvärt om måste vi börja med insikten att samhället är ett komplicerat bygge där vår verklighet är summan av många faktorer.

Men samtidigt som vi ska ha den insikten ska vi aldrig tvivla på att vi har kraften att förändra samhället. Framtiden kan verka hopplös men – det är människan som skapar den.