Ge Löfven en chans på fredag
Nästan ingen av våra ledande politiker är glad, förväntansfull eller lättad över Januariöverenskommelsen mellan S, MP, L och C. Undantaget är statsminister Stefan Löfven. Han sa ingenting under veckoslutet utan lät Annie Lööf, C, få mediascenen för sig själv på fredagen. Det var en generös gest mot henne efter de svåra blocköverskridande förhandlingarna.
Löfvens seger var att Alliansen är död som också bekräftats av moderatledaren Ulf Kristersson. De borgerliga är besvikna på varandra. Känslorna är starka och begripliga om man gillar blockpolitik.
Besvikelse finns också på den rödgröna sidan. Jonas Sjöstedt, V, besvikelse och vrede har mötts med förståelse från olika håll utanför det egna partiet. Självklart ska inte Sjöstedt och hans parti behandlas som en dörrmatta.
Det som provocerar är bland annat Annie Lööfs och Jan Björklunds krav att Vänsterpartiets ska hakas av från politiskt inflytande. Den avhakningen formuleras i en förnedringsklausul i överenskommelsen.
Vad betyder då att haka av ett parti i en regeringsbildningsprocess? Den hårda tolkningen är att regeringen är förbjuden (läs Stefan Löfven) att prata politik med Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.
Men samtal pågår just nu och det är precis vad talmannen förväntar sig för att äntligen få ett avslut på alla fikastunder hos honom.
Moderaterna brännmärker Januariöverenskommelsen, JÖ, som ”Januariblåsningen.” Det är inte statsministerkandidaten Ulf Kristersson själv som säger det utan skiktet under honom i partiledningen. Media rapporterar också om en hatstorm mot Annie Lööf.
Statsministern själv har valt att vara samarbetsinriktad och mjukare i tonen. Alla bedömare säger med rätta att Stefan Löfven har en svår balansgång att gå. Hittills har han med sig den samlade Arbetarrörelsen. Alla LO:s förbund är förvisso arga och besvikna men ingen kräver att Januariöverenskommelsen ska rivas upp.
Det gör inte heller Jonas Sjöstedt, V. Han vill absolut inte fälla Stefan Löfven i statsministeromröstningen på fredag eftersom alternativet är betydligt sämre - en konservativ regering som leds av Ulf Kristersson, M, och som är beroende av SD.
På onsdagen är det förhoppningsvis en sista talmansrunda och efteråt kommer talmannen föreslå Stefan Löfven som nygammal statsminister på fredag. Men ingen kan vara hundraprocentigt säker efter allt som har hänt i den fyra månader långa regeringsbildningen.
Själv tänker jag inte äta upp någon av mina skor om talmansrundan på onsdagen haverera. Det gäller också om vi ska få en s-ledd regering på fredag.
