Hansson höll ihop landet

Ledare Artikeln publicerades
Året är 1941. Medborgartåget med statsminister Per-Albin Hansson i spetsen går i Stockholm. . Foto: SCANPIX SWEDEN
Året är 1941. Medborgartåget med statsminister Per-Albin Hansson i spetsen går i Stockholm. . Foto: SCANPIX SWEDEN

Även om politiken gått i ett kort vinteride under helgerna har samtalen pågått mellan partierna i regeringsfrågan. På fredag klarnar det var de tidigare ratade statsministerkandidaterna Löfven, S och Kristersson, M står.

Talmannen får rapport. Ett extraval blir alltmer troligt. En samlingsregering över blockgränsen är en helt osannolik lösning på regeringsbildningen.

Samlingsregeringar har vi i kris- och krigstid. Sverige är inte hotat av ett omedelbart militärt angrepp, Sveriges offentliga finanser är inte i fritt fall. Det var nära under 90-talskrisen.

När Sverige var direkt hotat under andra världskriget fanns en samlingsregering. Statsminister Per Albin Hansson ledde den. Alla riksdagspartier ingick i regeringen utom SKP, Sveriges Kommunistiska parti.

Kommunisterna ansågs inte pålitliga eftersom partiet var medlem i Moskvastyrda Komintern (kommunistiska internationalen). De som jämför Vänsterpartiet idag med dåtida SKP är historielösa. Kommunismen finns inte längre kvar i Europa som ett politiskt alternativ.

Däremot finns det runt om i Europa och andra delar av världen högernationalistiska och främlingsfientliga partier som både har makt och makt att påverka regeringar. Om inte svensk borgerlighet lyckas hålla rent på den extrema högerkanten blir det komplicerat för lång tid att bilda regeringar.

Under andra världskriget var Sverige inklämt mellan två stora diktaturer, Stalins Sovjetunionen och Hitlers Tredje riket, mellan Ryssland och Tyskland. Historikern och journalisten Henrik Berggren kom i höstas ut med första boken i en trilogi med titeln ”Landet utanför.”

Boken skildrar ingående hur Hanssons samlingsregering balanserade på en knivsudd i utrikespolitiken. Åren 1939 och 1940 var de skandinaviska ländernas regeringar hårt pressade. Finland fick stark sympati efter Sovjets angrepp i november. Vinterkriget slutade med landavträdelser för Finland. Men landet blev inte ockuperat.

Det skickades vapen och frivilliga från Sverige. Mer tålde inte svensk neutralitetspolitik(?) vars syfte var att hålla Sverige utanför krig.

När Norge och Danmark invaderades i april 1940 av Nazityskland var Sverige ännu mer försvagat efter vapenleveranserna till Finland. Hitler hotade med militärt angrepp om inte de svenska malmleveranserna över norska Narvik fick fortsätta. Hanssons regering pressades också av hotelser om inte tyska soldater fick skickas på svenska järnvägar. Sverige gjorde eftergifter.

Den svenska samlingsregeringen var pragmatisk i sina eftergifter. Det var inte heroiskt - det var realpolitiskt. Sverige var inte mer ”svekfullt” än något annat lands regering i början av andra världskriget.

Berggren kommer senare fortsätter att skildra midsommarkrisen 1941 och tiden fram till krigsslutet i maj 1945. Det är alltid lätt att döma en regering när facit finns. 1940 och 1941 var det ingen som stod upp med kraft mot Nazityskland.

Historien dömer inte ut Hanssons samlingsregering som svekfull och feg. Samlingsregeringen lagade efter ett extremt läge. Landet höll ihop.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.