Annacarin Leufstedt: Har vi en klimatlag eller vad är det vi fått?

Det blev inget besked i maj om vad miljööverdomstolen tycker om det som händer i Lysekil. Men alla visste att domstolen snäppet under överdomstolen gav klartecken i november förra året. Och sen brakade det loss på riktigt, när 100 personer överklagade beslutet.

I Lysekil vill svenska oljebolaget Preem fördubbla företagets koldioxidutsläpp till 3,4 miljoner ton. Den nya fabriken kostar 15 miljarder bara att bygga. Med mångdubbelt dyrare konsekvenser. Naturskyddsföreningen kallar iden för bara lite bättre än jättedålig.

En annan, bland alla ofattbara beslut, har redan mojnat på nyhetssidorna. I en värld med lika snabba ombyten som makten byter kalsonger blir det tydligen så.

Men en svensk myndighet har faktiskt fixat 3 miljarder kr till en rysk fossilgasanläggning på Arktis. Där klimatkrisen redan är fakta och uppvärmningen dubbelt så stor som i övriga världen. Men där ska det släppas ut 5,3 miljoner ton med koldioxid varje år. Och Sverige är med på det.

Och med statsbidrag blev det en ny flygplats i Sälen. Man behöver inte vara klimatforskare för att begripa hur sjukt fel även detta är. Att den ska bli den sista som byggs är ett uselt argument. Och fjällturism är inte ens ett argument. Sälenfjällen är borta sen länge.

Sveriges koldioxidutsläpp ska vara noll 2045. Dit är det inte långt. Men det är det till noll. Det beror frustrerande nog även på den nya klimatlagstiftningen, som inte är vad den borde. Och en riksdag som skulle agerat för länge sedan.

Vi vet fortfarande inte vad mark- och överdomstolen tycker om Preems idé i Lysekil. Inte heller om politiskt allvar och resoluta tag kommer att gå före prat. För något är allvarligt fel när opinioner som bensinupproret 2.0 är dom som får svenska politikers öron.

Antingen har man en klimatlag eller så har man inte. En lite bättre än jättedålig duger inte.