Annacarin Leufstedt: Heja åklagaren som går till hovrätten
Han satt på pass på ett kalhygge, den där morgonen i augusti när han ringde jaktlaget och sa att han skjutit en räv men inte hittade den. Det gjorde inte jaktlaget heller. Men när en sökhund hittade en varg ringde laget polisen. För i Skåne får man inte skjuta varg. Och när DNA-analysen var klar blev det utom alla tvivel det som många redan anat.
Det var den skygga Snapphanen, som i flera år levt och vandrat i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. En frihetsälskande och fredlig varg enligt även Länsstyrelsen, som följt hans spår och inte dokumenterat ett enda angrepp på tamboskap eller hundar.
Enligt råden även i jakttidningar bör man förbereda en krävande rådjursjakt i augusti genom att redan i juli ge sig ut för att ta reda på vilka djur som finns i området. Och inte bara spana efter bockar. Och inte skjuta förrän man ser två ben på djuret i kikaren. Då står bocken i lämplig vinkel för skott som ska döda rätt. Det kallas för den enkla tumregeln i bock-jakt, att enbart avlossa skott mot tvåbenta djur.
Man behöver alltså inte vara sakkunnig för att undra hur en erfaren jägare får självaste Snapphanen att bli en räv. När en räv väger mellan fem och tio kilo och Snapphanen vägde cirka 50. Eller varför en erfaren jägare inte trodde att det kunde finnas varg i just det området.
Åklagaren yrkade på grovt jaktbrott och fängelse för jägaren som sköt en varg. Eftersom varg är ett hotat, sällsynt eller annars särskilt skyddsvärt vilt. Men tingsrätten menade att det bara var oaktsamhet och dömde för normalt jaktbrott med 25 000 i dagsböter, och vapnet tillbaka. Och med flockmentalitetens logik pågår nu en insamling till jägaren som sa han såg en räv.
Men det var en varg. Och inte vilken varg som helst. Så all respekt till åklagaren som går vidare till hovrätten. Oaktsamhet är inte ens upprättelse för ett alldeles särskilt skyddsvärt vilt.
