Christina Mångård: Hur bra omdömen fick barnet i förskolan?
Senare fick barn börja lekskola vid sex års ålder. Där var det lek. Klättra i ribbstolar och hoppa på madrasser. Spika i snickarrummet, lägga pärlplattor, spela fia och leka med dockor. Pojkar lekte för sig och flickor för sig. Aktiviteten varade i tre timmar och avslutades med en stunds lek utomhus.
Det var ett tjugotal barn med en lekskollärare och ibland en praktikant. Lekis var till för att lära barn umgås och vara tillsammans med andra barn i grupp. Att stegvis släppa taget om mammas kjol och inte bara följa henne i hasorna. Lekskolebarn var vana vid att ha en mamma som inte förvärvsarbetade, hon var hemmafru.
På 1970-talet byggdes daghemmen. Men föräldrar fick kämpa för att de skulle bli bra och inte bara vara en parkering dit man lämnade sina barn om dagarna. Nu är det förskola med mål och mening, med egen läroplan som säger att verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik. I motsats till skolans uppnåendemål heter det strävansmål. Det betyder att barnen inte ska behöva prestera för att uppnå utstakade mål vid olika tidpunkter.
Men trots att barnens prestationer inte ska utvärderas så bedöms de redan från ett års ålder. Som att barnet är intelligent, charmig, rolig, pigg och påhittig eller yvig och okoncentrerad och har lätt för att flippa ut och inte bry sig. I många förskolor skrivs omdömen om vad barnen kan och inte kan och man dokumenterar värderingar om barnets personlighet. Positivt och negativt.
Även de allra minsta har individuella utvecklingsplaner där det antecknas vad barnen klarar av, hur de är, vad de gör och vad de kan göra bättre. Och färdigheter och egenskaper registreras.
Till sist… bedömer pedagoger barnets språk, läsutveckling och kunskaper i matte redan i förskolan.
