Ida Larsson: Jag vill inte bli bortvald för att jag är kvinna
Jag menar att jag vill kunna gå ute när det är mörkt utan att behöva vara rädd. Och om min rädsla för att bli överfallen inträffar vill jag slippa bli beskylld för det jag utsatts för. Jag vill slippa få frågan om vad jag hade på mig, hur mycket jag hade druckit eller om jag kanske provocerade förövaren.
Jag vill ha samma möjligheter som män. När det kommer till att bli tagen på allvar, lika lön för lika arbete och till maktpositioner i samhället. Jag vill inte bli bortvald vid en arbetsintervju för att jag är kvinna. Jag vill slippa intima frågor från främlingar om mina graviditeter, förlossningar, amning och mina val angående mina barn överlag. Väldigt sällan blir män ifrågasatta varför de inte är hemma med sina barn, men visst blir kvinnan det om hon inte skulle vara hemma.
Det ska inte vara en självklarhet att vi kvinnor är de som tar ut mest föräldraledighet och vård av sjukt barn. Det ska inte vara en självklarhet att alla kvinnor vill amma. Vi ska inte heller bli sedda som ett sämre alternativ för ett arbete baserat på dessa saker. Män ska inte heller diskrimineras på jobbet när de väl är hemma med sina barn, bara för att det inte förväntas av dem. Det finns tusen anledningar till varför jag är feminist och det här är bara några utav dem.
Men de räcker gott och väl. Att vara feminist innebär inte att hata män. Vi hatar det strukturella förtrycket och de stereotypiska könsnormerna som är skadliga både för flickor, pojkar, män och kvinnor. Det enda vi feminister vill är att det ska vara lika för alla, är det så hemskt? Vi kämpar för både män och kvinnor, vi kämpar för alla i samhället. Och ju fler vi är som gör det, desto snabbare kan vi komma någonstans.
