Krönika: ”Kassen som delade Blekinge i två läger”

Ledare ,
Elina Gustafsson.
Elina Gustafsson.

Hjälporganisationerna Stödkassen i Blekinge hamnade i förra veckan i hetluften efter att SVT Nyheter Blekinge granskat dess verksamhet. Driver man en verksamhet med mycket pengar i rullning som donerats av såväl företag som privatpersoner är det i sin ordning att man också ska granskas.

Man ska stå till svars om det uppstår frågetecken eller indikationer på att saker och ting inte går rätt till. ​

Det framfördes kritik mot att de två personerna som är ansvarigs för stödverksamheten använder sina egna privats konton för att samla in pengar. Det snyggaste hade varit om de hade startat en riktig förening och därmed också använt sig av ett föreningskonto för att samla in pengar på.

Som det ser ut nu görs inga som helst redovisningar eller uppvisningar av kontoutdrag som kan visa att pengarna verkligen har använts till det som var tänkt.

​Granskningen av Stödkassen blev en vattendelare som splittrade länet i två delar. Dels de som ansåg att personerna bakom verksamheten bör redovisa vart pengarna har gått men också de som tyckte att SVT bedriver en häxjakt på två godhjärtade människor som inget annat vill än att hjälpa utsatta människor.

Tongångarna har varit hårda och diskussionerna har stundom urartat och istället handlat om den klassiska kritiken mot så kallat vänstervridna medier. Ett uttryck som flitigt används inom högerextrema kretsar. ​

​De journalister som genomfört granskningen har fått motstå mycket hårda ord och förnedrande kommentarer. Egentligen blir jag inte ens förvånad längre. Snarare ännu en gång bestört över hur osmakligt vuxna människor väljer att uttrycka sig på i sociala medier.

Frågan vi alla borde ställa oss är vilket samhälle vi får utan journalister som orkar och vågar göra kritiska granskningar. Vill vi bara se nyheter om kronprinsessans barn, storstadsreportage och bäst i test-artiklar? Jag tror inte det.

Den dagen vi inte längre har journalister som avslöjar missförhållanden, belyser vår samtid och ifrågasätter sådant som ifrågasättas bör – då vill inte jag vara med längre. Var rädd om din lokala journalist, utan dem har vi ingen fungerande demokrati.​