Lägereldar

Ledare

Det blev en folkfest av Sveriges saga i fotbolls VM som ändades i veckan.

Det har redan skrivits radmeter om laget, ledarskapet och framgången. Det sportsliga kräver större fotbollskunnande än mitt. Men det finns anledning att reflektera kring fenomenet ur ett annat perspektiv.

Många har rotat fram urblekta gula tröjor ur sina gömmer och andra har höjt vårt BNP genom att köpa nya matchtröjor. Med dessa på har soffor, pubar, tält och torg färgats blå/gula av entusiastiska supporters. Glädjen har varit hög vid vinsterna och sorgen har varit tung vid förlusterna. Men gemenskapen har varit lika stark vid alla matcher.

Vid matchen mellan Sverige och Tyskland så finns det beräkningar från mediebyråer som visar att 7 av 10 vuxna (18+) såg matchen. Totalt säger undersökningen att över 6 miljoner såg matchen på midsommardagen. I dessa sammanhang en helt unik siffra när en så stor del av befolkningen har en gemensam upplevelse.

Just detta faktum är unikt i en tid när så mycket av upplevelser är individuella.

Upplevelser som anpassas helt efter dina egna önskemål och intresse. Via alla sociala media bär många med sig en mobil förmedlare av vilka upplevelser man vill och när man vill. Detta genom att plocka upp telefonen ur fickan och logga in på någon av tusentals möjliga sidor eller appar.

Nu fick vi en gemensam upplevelse. Idrotten kan ibland få just den fantastiska effekten. Många av oss bär på flera sådana historiska och gemensamma idrottsögonblick. Då får idrotten samma roll som lägerelden. Vi får en gemensam upplevelse och vi skapar en gemenskap över traditionella gränser. Ibland bortser många från just detta. Toppidrott är i de flesta fall en kommersiell verksamhet. Det ska givetvis granskas och diskuteras. Men toppidrott bygger dessutom förutsättningar för just gemensamma upplevelser. Den bygger gemenskap.

Då blir toppidrotten en lägereld. Och precis som runt lägerelden byggs gemenskap. Den rollen i samhället borde fler fundera kring.