Löfven och hårda nypor

På fredagens kväll kom Sifo med en mätning. Den är gjord måndag till torsdag gångna veckan. Därmed speglar den väljarnas reaktioner på regeringsbildningen.

Det stod under mätperioden klart att det skulle bli en S+MP-regering, stödd av Centerpartiet och Liberalerna med ett avtal.

Vänsterpartiet höll dock regeringsbildarna på halster ett tag. Men på onsdagen gav V klartecken.

Sifo har mätt väljarnas partisympatier i 52 år. I januarimätningen fick L sitt lägsta väljarstöd någonsin i Sifo, 3,6 procent. Partiet har tappat nästan fyra av tio av de som röstade på det.

Även C har tappat sedan valet, då det fick 8,6 procent, och noterade 6,9. Vart L- och C-väljarna gått är oklart. Även Moderaterna ligger under sitt valresultat, med några tiondelar av en procentenhet.

Kristdemokraterna ligger med 7,5 procent 1,2 procentenhet över sitt valresultat. Sverigedemokraterna ligger högre än sin nivå i valet på 17,5 procent med 19,9 procent.

Antagligen har L- och C-väljare som velat ha en M-ledd regering gått till M. Och en del M-väljare som tycker att M skött det dåligt som inte kunnat ta makten från S har gått till SD.

Socialdemokraterna ligger på 29,3 procent, en procentenhet över sitt valresultat. Miljöpartiet ligger en halv procent under sitt valresultat, en tiondels procentenhet under riksdagens spärr. V noterar 8,5 procent, jämfört med 8,0 i valet.

I en omvald regering ändras det på ett begränsat antal ministerposter, även om de kan bli ett halvdussin. Det var 24 ministrar i gångna regeringen.

Miljöpartiet kanske får en minister färre, eftersom partiet minskat i valet. Om det blir kulturministerposten är inte givet, även om det är den som blir ledig när Alice Bah Kuhnke slutar.

Bland S-ministrarna slutar migrationsminister Heléne Fritzon.

En statsminister kan vilja flytta om bland sina ministrar. Det finns två skolbildningar gällande det.

En säger att en minister bör vara på sitt departement länge, mer än en mandatperiod, för att bli kunnig på sakområdet och få kontinuitet.

Den andra skolan säger att en politiker bör byta ministerpost, efter två till fyra år, för att ta sig an nytt område och inte fastna. Det gäller särskilt om det är en politiker som anses skicklig. Och det är naturligt för en politiker som är i stigande karriär.

Ministrar som inte håller måttet kan behöva bytas ut. Göran Persson fick meddela ministrar som ville fortsätta att de inte fick det.

I lika hög grad bytte Ingvar Carlsson ut ministrar. Det gjordes med en personligen mjukare framtoning, men med hårda nypor.

Han hade ledare i fotbolls(-lands-)lag som en förebild. Spelare som inte höll måttet byttes ut, för lagets bästa.

Vi får se om också Stefan Löfven tar till hårda nypor vid ministerbyten.