Mats Johansson: Memento mori
Det blev tolv år som ledare för partiet och det blev en segdragen balansakt runt fyraprocentsgränsen största delen av tiden. Men det är nu historia och Jan Björklund avslutade sin partiledartid med att stå pall i striden kring regeringsmakten. Att inte släppa efter för det konservativa blockets ambitioner att regera landet med Sverigedemokraternas stöd krävde Jan Björklunds insats och den striden ska han ha stort beröm för. Hans övriga insats betygssätts nu av så många så det räcker.
Men hans tid som partiledare är det intressant att reflektera kring. Tolv år, och det beskrivs som en lång tid. Med dagens mått är det så, och det är ungefär den halveringstiden som partiledare har i vårt land. Göran Persson hade ungefär den tiden, Fredrik Reinfeldt samma tid. Givetvis om man inte blir avsatt som Anna Kinberg Batra eller Håkan Juholt.
Epoker som Tage Erlanders i socialdemokraterna med sina 23 år eller Gunnar Hedlund i centern med också dryga 20 år med tillhör historien.
Anledningen till att mandattiderna blir kortare sägs ofta bero på det hårdare klimatet och det snabbare tempot. Ingen orkar i toppolitiken längre tider, oavsett om toppolitiken utförs på nationell, regional eller lokal nivå. Det ligger säkert något i detta.
Dessutom finns ett fenomen som bäst kan beskrivas som "bäst före datum"! När det bland väljarna börjar spridas en uppfattning om att "bäst före datum" är passerat hos den aktuelle politikern känns loppet kört. Det upplevs inte tillräckligt spännande, fräscht eller utmanande. Det är dags att pröva något nytt. Det drabbade Göran Persson 2006 och Fredrik Reinfeldt 2014.
Så alla ni politiker som rör sig mot de magiska åren, påminn slaven på vagnen att viska de magiska memento mori (den latinska frasen "Memento mori" betyder "Du är dödlig" och kommer från sägnen om slaven på triumfvagnen som påminde kejsaren om sin dödlighet).
