Mer våld löser inte den akuta krisen i Iran

Ledare Artikeln publicerades

På tisdagen rapporterade medierna att 13 personer dödats i Iran sedan protesterna började i torsdags. Rapporter om protester och polisvåld flyter in från allt fler platser i landet. Irans folk har uppenbarligen fått nog av diktaturen.

Det började som protester mot höga levnadskostnader och allmänt dålig ekonomi i landets näst största stad, Mashad. Denna vecka handlar protesterna mer om kritik mot den islamiska regimen. Alla revolutioner börjar ofta med missnöje med levnadsvillkoren.

Presidenten Hassan Rohani bröt sin tystnad på nyårsaftonen där han förstod kritiken från de protesterande och fördömde våldet. Våldet står regimen för - inte folket. Vanliga människor går inte ut på gator och torg för att protestera utan att det finns ett stort berättigat missnöje med regimens politik.

Det iranska folket vill som alla folk leva i frihet, demokrati och välstånd. 2009 var det också massdemonstrationer i landet efter ett omtvistat val. Då krävdes demokratiska reformer. Demonstrationerna slogs ned med våld. Dagens demonstrationer kommer sannolikt inte slås ned lika lätt efter demonstrationerna 2009. Minnet lever kvar om vad som hände då. Att skjuta på folk ökar bara folkets vrede.

Om en regim bara svarar med våld kommer den till slut att falla. För varje dag som går med massdemonstrationer och dödsskjutningar ju närmare kommer dagen då regimens tvingas bort på ett eller annat sätt. Enligt medierapporteringen finns det inte en demokratisk opposition i landet eller i exil som är redo att ta över makten. Det är oroväckande.

Risken är därför att revolutionen kapas av andra antidemokratiska krafter. Demokratiska val är enda hållbara lösningen på Irans akuta kris. Här har omvärlden med EU och FN ett stort ansvar för att stödja en reforminriktad demokratisk utveckling.