Torsten Nilsson: Europa måste stärka sin utrikespolitik
En socialdemokratisk finansminister betyder i det här sammanhanget en röst för ökat samarbete inom euroområdet, som Sverige inte tillhör, men berörs av. Lägg till Frankrikes dynamiske och samarbetsinriktade president Emmanuel Macron, och förutsättningar finns för en välbehövlig nystart för Europa, lägligt inför Europavalen nästa år.
Då får vi ett nytt Europaparlament utan britter, en ny chef för EU-kommissionen och en ny president för Europeiska rådet, regeringarnas organ.Det nya ledarskapet måste kunna entusiasmera nya generationer för freds- och samarbetsprojektet EU. Men också väcka européer i öst, som tycks ha glömt varför de en gång krävde frihet och demokrati.
Somliga verkar längta tillbaka till likriktade medier, politiskt styrda domstolar och förfalskade historieböcker. Britterna har efter årtionden av obstruktion frivilligt begärt att få lämna EU, för att slippa ”ta order från Bryssel”. Den vägen står också öppen för Polen, Ungern och andra EU-medlemmar, om de tycker att det brittiska exemplet manar till efterföljd.
Som Storbritannien redan fått erfara, har det ett pris att ställa sig utanför.Det är ingen kö till EU:s utgång. Däremot köar ett antal länder framför EU:s entré, däribland sex länder på västra Balkan. Låter vi dem vänta, är risken stor att de säljer ut sin ekonomiska och politiska självständighet till auktoritära stater som Ryssland, Kina och Saudiarabien.
Med Putin i öster, ett kaotiskt Mellanöstern/Nordafrika i söder, och en opålitlig allierad i väster (USA), måste Europa stärka sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Det är, liksom migration och företagsskatter, känsliga frågor för nationalstater. Men när världen förändras, kan inte Europa stå stilla.
