Torsten Nilsson: Order, order britter!
Brexitröran i brittiska parlamentet saknar inte underhållningsvärde. Den sorgliga sidan av saken är att de brittiska politikerna inte kommit längre än till utträdesavtalet med EU, som parlamentet redan förkastat två gånger, utan att kunna ena sig om vad man vill ha i stället.
Den stora frågan för dagen är: Ska britterna ”krascha” sig ut ur EU den 29 mars, utan avtal och löften om framtiden, en så kallad ”Hård Brexit”? Eller ska de be EU om ett kortare eller längre anstånd med utträdet, för att diskutera en ”Plan B” eller ”Mjuk Brexit”, vilket en majoritet av parlamentarikerna numera tycks vilja ha?
Det hela är dock synnerligen diffust, och premiärminister Theresa May håller fast vid att parlamentet först måste godkänna hennes utträdesavtal, för att sedan begära om ett kortare ”tekniskt” anstånd.
I Bryssel frågar man sig inte oväntat: Anstånd för vad, och hur länge? Vi har redan ett utträdesavtal, och Europa ska hålla val i maj och utse en ny Kommission i juli. Ska ni fortsätta vara med, måste ni hålla Europaval.
Troligen går EU ändå med på ett anstånd med utträdet till slutet av juni, vilket knappast löser några problem. Skulle brittiska parlamentet en sista (?) gång säga nej till Mays utträdesavtal, handlar det troligen om ett betydligt längre anstånd, och kanske en ny folkomröstning.
Brexit krymper Storbritanniens hemmamarknad från 500 till 50 miljoner invånare, vilket förvärrar landets ekonomiska problem. Nya generationer britter får inte tillgång till Europa på samma villkor som tidigare. EU är mer än summan av sina medlemsländer.
EU tog vid där nationalstaterna misslyckats med att reda ut sina problem. Inget tyder på på att något land skulle klara sig bättre på egen hand idag. Brexit visar så här långt på raka motsatsen. Order, britter! Order!
