Parti- och demokratikris
Demokratin bygger på partierna. Samtidigt har de försvagats nästan lika länge som Sifo mätt väljarstöd, särskilt senaste årtiondena.
Partierna har färre medlemmar. Och de som är medlemmar blir allt mindre representativa för såväl det svenska samhället, de som röstar på partierna som de partierna vill få att rösta på sig.
Partimedlemmar är bland annat äldre än väljarkårens snitt. Och få av dem har utländsk bakgrund. I åsikter totalt och sakfrågor kan de också avvika mot den linje partiledningen vill driva, och ibland även den som de flesta av partiets väljare har.
De frågor, ämnen, som partimedlemmarna intresserar sig för kan vara sådana som partiledningen eller partiets väljare inte vill betona så mycket.
Och omvänt kan det finnas ämnen som (många av) partiets sympatisörer eller partiledningen vill framhålla mer men som (de flesta av) medlemmarna inte tycker är lika viktiga.
Partierna har därmed behov av att göra egna mätningar för att få kunskap om vad dess väljare tycker eller vad de väljare man vill nå tycker. Partimedlemmarna ger nämligen inte så stor vägledning för partiets ledning.
”Demokratin bygger på partierna. Samtidigt har de försvagats nästan lika länge som Sifo mätt väljarstöd, särskilt senaste årtiondena.”
Samtidigt är det svårt för partierna att få nya, aktiva medlemmar. Partierna vill ofta gärna lasta på uppgifter på de få som söker sig till partiet. Uppgifterna kan vara att representera, men ger ändå inte så stort inflytande.
Samtidigt finns små möjligheter för en medlem att påverka partiets linje i olika frågor, trots att det ofta var på grund av egna åsikter i sakfrågor som gjorde att personen blev aktiv i partiet.
Ekonomiskt har de flesta partier det kärvt och finansieras främst av skattefinansierat partistöd. Medlemsavgifterna står för en liten del av ett partis intäkter. Andra aktörer med intresse för samhällsutveckling och opinionsbildning, som organisationer och tankesmedjor, har ofta bättre med resurser.
Kompromisser för partier i beslutande position, lokalt, regionalt eller på riksplanet, gör ofta det som kommer ut som konkret politik urvattnat eller av annat slag än det man ville ha. Det kan minska engagemang och intresse.
De som är i ett oppositionsparti kan fortsätta vara engagerade för sitt partis politik, men får inte se det genomfört. Det kan vara frustrerande.
Presidentvalet i USA 2016 visade att partierna i databeroendets ålder är en svag punkt för påverkan och intrång. Demokraterna och Hillary Clinton blev hackade varvid obehöriga kom över uppgifter. De kunde användas på negativt sätt mot de som fått dataintrång.
Bland annat Socialdemokraterna och Liberalerna har svåra uppgifter nu. De förra har kompromissat i januariavtalet och ska påtala skillnader mellan den politik som genomförs och det partiet egentligen vill. De senare har att reda ut det svåra läge partiet befinner sig i.
