Partiernas nya väljare

Ledare Artikeln publicerades
Röstning till valet 2018.
Foto: Hanna Franzén/TT
Röstning till valet 2018.

I vissa val sker stora förändringar. Ett exempel kan tas från USA. I president- och kongressvalen 1932 ändrades politiska kartan.

Väljarna röstade efter vänsterhögerskalan och arbetare röstade i stor utsträckning på Demokraterna. Så sent som i presidentvalet 1928 hade det inte varit så, då republikanen Herbert Hoover vann, i nästan alla stater.

Vinnaren 1932, Franklin D Roosevelt, vann valet på ett program med stora statliga interventioner och investeringar, vänsterpolitik, för att minska arbetslösheten. Den politiska uppdelningen som skedde 1932 varade till 1980-talet.

Då kom andra faktorer att spela större roll. Sådant som syn på lag och ordning, abort, dödsstraff, rätt att bära vapen och annat som inte hade med vänsterhögerskalan kom att påverka väljarnas röstning.

Särskilt vita (manliga) arbetare i södra och västra USA kom att i högre grad rösta på Republikanerna, efter att främst ha röstat demokratiskt 1932 till 1976.

Efter en studie av röstning i ett område utanför Detroit kom de att kallas Reagandemokrater, efter republikanen Ronald Reagan som vann presidentvalen 1980 och 1984.

Dessa väljare kom att rösta emot sina ekonomiska intressen eftersom de inte gynnades av Reagans och republikanernas ekonomiska politik.

Men de tyckte att det partiet hade en bättre politik än Demokraterna i andra frågor, bland annat med koppling till kultur.

I årets val i Sverige finns en tendens till liknande förändring. S har tappat mer stöd bland LO-medlemmar och arbetare än partiets genomsnittliga tapp. Samtidigt gjorde S sitt bästa val sedan 1994 bland akademiker.

Vänsterpartiet har gått framåt särskilt i storstäderna. V har för första gången inte sitt starkaste väljarstöd i övre Norrland utan i storstaden Göteborg. Jonas Sjöstedts parti har högre stöd bland välutbildade än bland lågutbildade.

För Sverigedemokraterna är det tvärt om. Partiet har sitt största stöd bland lågutbildade, 27 till 35 procent bland de som inte gått skola eller bara gått grundskola.

De kan vara arbetare eller företagare, ofta har de låg utbildning. SD har lågt stöd bland högutbildade, 9-10 procent.

Centerpartiet har på några få val fått en helt förändrad sammansättning av väljare. Partiet har fortfarande stort stöd bland lantbrukare, 39 procent.

Men partiet har ökat särskilt i större städer (där är få lantbrukare) och bland högutbildade. I Stockholms kommun har partiet ökat särskilt mycket till över sitt rikssnitt, vilket aldrig hänt förr.

Annie Lööfs parti har dubbelt så högt stöd, 11 procent, bland de med examen från högskola eller universitet jämfört med de som bara gått grundskola eller inte ens det: 5-6 procent.

För L är det samma mönster. Men det har varit så länge för det partiet.

Miljöpartiet har också ett högt stöd bland högutbildade, nästan tio procent, dubbelt så mycket som sitt rikssnitt.

Även om det blev ett jämnt valresultat, mellan de två stora blocken, skedde stora förändringar för nästan alla partier gällande vad de har för väljare. Nästan som i USA i valen 1932 och 1980.