Putins 20 år vid makten
Merparten av Sovjets yta blev Ryssland, som Jelstin kom att leda.
En långt driven marknadsanpassning och privatisering skedde varvid ett fåtal blev rika och de flesta fick det mödosamt ekonomiskt.
Den ekonomiska välfärd, privat och offentligt, som tycktes följa med systemet demokrati i andra länder inträffade inte i Ryssland.
1999 blev Putin premiärminister. Knappt ett år senare blev han president. Den posten hade han till 2008, då han skiftade med Dmitrij Medvedev, så denne blev president och Putin premiärminister.
Men det mesta av makten följde med Putin till den posten de fyra år han hade den.
Putin gick in för att ha kontakter med de västerländska demokratiska ledarna sina första år vid makten.
Han odlade kontakter med brittiska premiärministern Tony Blair, tyska förbundskanslern Gerhard Schröder, italienska premiärministern Silvio Berlusconi och USAs 2001 nya president George W Bush.
Den senare kom att imponera på, och skrämma, Putin och de ryska ledarna. Bushs USA anföll Irak i mars 2003 i ett 1,5 månad långt krig och vann en seger.
Trots kritik mot kriget, i omvärlden och USA, lyckades Bush bli omvald 2004.
Det och den amerikanska militärens styrka gjorde att Putin och ryska ledningen rustade upp sin militär, som minskats på 90-talet och var i dåligt skick i det som var kvar.
2008, inför OS i Peking i augusti, invaderade Ryssland delar av Georgien. De har Ryssland behållit under sin kontroll.
De ledare som Putin de första åren odlat kontakter med, Blair, Schröder och några till, försvann från makten, och Bush var på väg bort. Nya tillkom, som Barack Obama som Putin ogillade.
Putin gick in för en nationalistisk politik, med att stärka Ryssland militärt och som stormakt.
Fortfarande gavs sken av demokrati. Men valen kan ifrågasättas och press-, yttrande-, demonstrations- och mötesfrihet begränsades.
Mandaperioden för presidenten förlängdes till sex år och maximalt två, från 2012 då Putin i maj åter tillträdde posten.
Efter omvalet i fjol har Putin fem år kvar som president. Sedan han återkom på presidentposten har ukrainska Krim ockuperats av Ryssland 2014 och delar av östra Ukraina hålls militärt med ryskt stöd.
Ryssland agerar aggressivt militärt, med stridsflygplan, mot länder i sin omgivning.
Det sker på ett sätt som är emot praxis och farligt eftersom risk för olyckor ökar.
Med militärt stöd till diktatorn Bashar al-Assad i Syrien har Ryssland bidragit till att regimen suttit kvar, och Ryssland kunnat behålla en marinbas i landet.
Putin och ryska ledningen agerar delvis på känsla i lägen som uppkommer. Deras hållning är att stärka sitt land och rollen som stormakt. Det har lyckats.
Men sämre ekonomi i Ryssland och en del åtgärder, som höjd pensionsålder, har lett till lägre stöd och förtroende för Putin. Sådant är läget nu i Putins Ryssland.
