Räcker inte bara prata
Över hundra människor samlades i föreläsningssalen i Marinmuseum för att lyssna på intressanta föreläsare och samtala om demokratins utveckling. Det kan låta flummigt och allmänt snömosigt.
Men det finns en äkta kunskapstörst i folkdjupet om vart Sverige och demokratin är på väg när främlingsfientlighet, rasism och högerpopulism syns och hörs alltmer parallellt med ”fake news” och trollfabriker på Internet. Samtalskvällarna har arrangerats av Sydöstran och BLT i samarbete med tankesmedjan Edgify och Paraply produktion.
Partierna tappar medlemmar och om drygt tre månader är det val. Valrörelsen har precis startat. I demokratin ingår också den tredje statsmakten - medierna. Den klassiska striden om vem som ska sätta dagordningen för debatten har också startat. Är det journalistiken eller är det politiken.
Dessa både poler i demokratin lever som ett grälande syskonpar med varandra. Journalisten drivs av att få så många läsare, lyssnare, tittare. Politikern drivs av att få så många lyssnare, tittare och läsare och slutligen väljare.
Tre lokalt förankrade opinionsbildare var inbjudna till Marinmuseum. Hasslösonen Peter Örn som varit partisekreterare i Folkpartiet och mycket annat i livet. Lars Engqvist, tidigare chefredaktör och socialminister i en av Göran Perssons regeringar. Kerstin Årmann, tidigare ansvarig utgivare på Blekinge Läns Tidning. Alla personer i mogen ålder. Ungdomen representerades av Suduri Poli som har alla förutsättningar att bli en ledande opinionsbildare i framtiden.
Det var inget partimöte i Marinmuseum - det var ett demokrati- och samhällsmöte. Vid två tillfällen har karlskronabor valt att frivilligt lyssna och prata med varandra om demokratin.
Det imponerar i en tid när många påstår att politikerförakt och likgiltighet breder ut sig. De som kom till Marinmuseum får räknas till de mest aktiva och samhällsintresserade medborgarna. De som läser dagstidningar, läser böcker och är kritiskt tänkande individer. De som är nyfikna.
Mediernas roll i demokratin vill samhällsintresserade människor alltid diskutera. Upplagorna viker, antalet lokalredaktioner minskar, antalet journalister blir färre och de som är kvar ska göra mer.
Lars Engqvist presenterade siffror som ger en bild över den enorma förändring som skett och sker i mediavärlden. År 2006 hade samlade dagspressen 8,9 miljarder i annonsintäkter, 2017 var beloppet nere i 3,5 miljarder. 2006 var annonsintäkterna från Internet 3 miljarder och 2017 uppe i 17 miljarder. Det är ett enormt ras i annonsintäkter i dagspressen på några få år. Samtidigt finns Googlel och Facebook som inte betalar ett öre i skatt. Facebook har inget demokratiskt uppdrag. Det har ”gammelmedierna”.
Självklart får annonsraset konsekvenser för resurserna på nyhetsredaktionerna. På tio år har 100 lokalredaktioner lagts ned, berättar Lars Engqvist. Den oberoende journalistik är inte lika självklar längre. Risken finns att det till slut blir en elit som kan och vill betala för kvalificerad journalistik.
Hur ska vi klara att betala för en oberoende journalistik i framtiden? Frågan blir hängande i luften. Utan oberoende journalistik ingen levande politik.
Det behövs fler samtal på fler platser än Karlskrona om hur vår demokrati ska utvecklas och inte avvecklas. Det räcker inte med att bara prata i Karlskrona.
Demokratins hälsotillstånd borde absolut märkas i den pågående valrörelsen.
