Ledare: ”Moderaterna kan konstatera att Alliansen ligger i ruiner”
Efter fyra månader på en krokig och historiskt lång regeringsbildning i riksdagen är han nu statsminister igen utan att egentligen ha avgått. Något motsvarande har inte skett i svensk politik. Det skrevs historia den 18 januari 2019.
Om den nygamla rödgröna regeringen med S och MP kommer att överleva hänger mycket på Stefan Löfvens ledarskap. Så här långt litar centerledaren Annie Lööf, liberale ledaren Jan Björklund och vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt på Stefan Löfven, S.
Under det första regeringsåret lär inte misstroendeförklaringar dyka upp. Men partiledarna kommer att vaka över Januariavtalet som hökar. De liberala partierna kommer otåligt kräva att avtalet ska genomföras. Vänsterpartiets ledare kommer att ligga på från vänster för att vissa punkter i avtalet ska stoppas.
Men majoriteten s-väljare och s-medlemmar är övertygade om att Stefan Löfven kommer inte toppridas av andra partier. Han har de facto drivit ut Sverigedemokraterna i en politisk ökenvandring.
Moderaterna kan konstatera att Alliansen ligger i ruiner.
Det är inte bara starka krafter som kommer att slita och dra i regeringen i riksdagen utan också utanför riksdagen. På högerkanten kommer vi att se politiska kampanjer mot Annie Lööf, C, som påminner om hur högerns svans hatade Olof Palme på sin tid.
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är starkt mot Januariavtalets skrivningar om arbetsrätten och marknadshyror. Vänsterpartiet tolererar Löfven ändå som statsminister i egenskap att vara vågmästare. Sjöstedt tänker väcka misstroende mot regeringen om den rör arbetsrätten och inför marknadshyror. Sjöstedt talar om en ny vänsterrörelse tillsammans med fackföreningsrörelsen och Hyresgästföreningen.
När högerextremismen i världen ökar sitt inflytande har Sverige valt en annan och motsatt väg.
Välfärden får nya resurser, det blir fler poliser, ökade försvarsanslag, mer studiero i skolan, kraftfull klimatomställning. Reformtakten blir hög. Det blir en handlingskraftig regering som inte står och faller med SD.
Löfven slog an en annan ton på fredagen än den hätskhet som hörts de senaste dagarna. Själv säger han att det är tuffa kompromisser, alla fick något, ingen fick allt - vinnaren är Sverige. Vi får se vad den folkliga opinionen säger.
Vänsterpartiet styr, påstår högerpartierna. Men det finns bara minnesanteckningar mellan Löfven och Sjöstedt. Dessa noteringar bryter inte i sak mot Januariavtalet.
Sverigedemokraterna är ett parti som tycker att judar och samer inte är riktiga svenskar. Det partiet ska inte jämställas med Vänsterpartiet.
Löfven berättade om allt gott som finns i Januariavtalet - inte minst mer välfärdsmiljarder till kommunsektorn. Att rejält försämra arbetsrätten finns det en majoritet för i riksdagen. Nu ska arbetsmarknadens parter få säga sitt innan det blir lagstiftning. Kraftigt höjda hyror med friare hyressättningen är kontraproduktivt. Vem ska ha råd att hyra?
Att sänka skatten för pensionärer, statliga servicekontor och bredband i hela landet är inte högerpolitik. Högeralternativet med SD, M och KD hade varit sämre. Det inser också LO och hela fackföreningsrörelsen.
Löfven säger motvilligt ja till slopad värnskatt men samtidigt ska klyftorna bli mindre. Hur det ska gå till är oklart. Statsministern vill se en ny skattereform. Det är lovande. Den bästa fördelningspolitiken är att fler ska jobba - inte minst de nyanlända.
Löfven framstår som en samarbetspolitiker och inte som en konfrontationspolitiker. Det är hans styrka.
