Styrande möter missnöje
Det var mätningens enda förändring som var så stor att den var statistiskt säkerställd. Bland de andra partierna hamnade Liberalerna på 3,9 procent och skulle inte klara riksdagens spärr om det varit val.
Minskningen sedan september för L var liten, från 4,2 procent, och mätningen har felmarginaler. Men uppenbarligen har L svårt att hävda sig, trots bytet till ny partiledare, Nyamko Sabuni. Även andra mätningar visar det.
Sifo mätte 7 till 17 oktober, innan M höll sin stämma som började mätperiodens sista dag. Väljarstödet för M låg på 17,7 procent, vilket var lägre än septembers 18,9. M är enligt mätningen fem procentenheter mindre än SD.
På sin stämma har M politiskt gått tillbaka till före Fredrik Reinfeldt och tagit steg åt SD:s håll på vissa områden.
Partiets aktiva verkar tillfredsställda med denna inriktning och att slippa de andra partierna i den borgerliga fyrpartialliansen som M ledde i över tio år från 2004. Nu ger de partiaktiva i M utlopp för den högerpolitik som de i själ och hjärta vill ha.
I Sifos mätning fick det tredje partiet, utöver SD och M, som röstade för den statsbudget som gäller för detta år, KD, 6,7 procent. Trion i oppositionen till höger samlar därmed 47,1 procent.
Eftersom L inte skulle komma in i riksdagen, och små partier finns som får 1,5 procent, skulle de tre få 49,8 procent av mandaten, 174. Det vore ett mandat ifrån majoritet.
Inom högertrion skulle SD ha 84 av de mandaten och M och KD tillsammans 90: 65 för M och 25 för KD. Med 84 mandat skulle SD ha 22 mandat mer än i valet i fjol.
”De som regerar har vanligen en mängd samhällsproblem att hantera, ekonomiska eller andra. Och hur det görs väcker ofta missnöje.”
Mönstret att ett oppositionsparti vinner många väljare har synts förut. S gynnades under de borgerliga regeringarna åren 1976-82, 1991-94 och 2006-10.
Borgerliga partier har haft högt stöd då S regerat, som 1988-1991, 1994-98 och 2002-06.
De som regerar har vanligen en mängd samhällsproblem att hantera, ekonomiska eller andra. Och hur det görs väcker ofta missnöje.
Men då valdagen närmar sig brukar väljarna vara mindre benägna att protestera genom att stödja ett oppositionsparti, vanligen det ledande.
Om L inte klarar riksdagens spärr skulle de tre rödgröna partierna S, V och MP få lika många mandat som i valet i fjol, 144. Detta med S åtta mandat mindre, V sex fler och MP två fler. Och C skulle få samma som 2018, 31 mandat.
Det är möjligt att många väljare ser fördelar med oppositionspartiet SD:s politik och är missnöjda med en del av den politik som förs av regeringen. Så har det varit mellan val förr.
Och S måste mer framhålla vad partiet vill och står för, även om partiet regerar och måste kompromissa med flera andra partier för att kunna regera.
Som det är nu kan M profilera sig, liksom SD och KD. Men om de skulle bli underlag för en ny regering skulle de behöva kompromissa delar av sin politik och då dra på sig missnöje från väljarna.
