Tacka vet jag vanligt folk som sliter och gnor

Ledare Artikeln publicerades

Under veckan har jag ofrivilligt gått runt och nynnat på den gamla dängan ”Tacka vet jag vanligt folk”, skriven av Alf Robertson. Förmodligen för att begreppet vanligt folk använts flitigt under LO:s valupptakt förra veckan.

En valupptakt som fokuserade på Trygghet för vanligt folk. ”Tacka vet jag vanligt folk, som sliter och gnor på fabrik och kontor.” Kanske är det så att Robertsons något föråldrade låt om överhetens förakt mot den arbetande majoriteten är mer aktuell än någonsin?

Visst är det precis oss som valet handlar om. Trygghet för dem som sliter på fabriker och  kontor. Fri tolkning: arbetarklass och den breda medelklassen. Vi som lämnar barn på förskolan, jobbar, lagar stuvade makaroner och falukorv till middag, halvslumrar på soffan till frågeprogrammet Vem vet mest.

Vi som tvättar vår egen tvätt och städar vårt eget hem. Vi som äter tacos på fredagar, dricker nåt glas vin på lördagar och ser fram emot att titta på Beckfilmen på söndagkvällen. Vi som inte klagar över att skatten är för hög. Vi som gärna betalar för vi vet vad pengarna går till.

Vi som vet hur personalen i förskolan sliter, vi som vet att gamla mormor blir väl omhändertagen på äldreboendet. Vi som vet att planeten kommer gå sönder totalt om vi fortsätter och konsumera och utnyttja jordens resurser i samma takt som vi gör idag. Vi som tycker att inget barn ska behöva somna hungrigt.

Vi som avgudar blåljuspersonalen för deras viktiga arbete. Vi som tycker att sjuka har rätt till bra vård – inga särskilda köer för den som kan betala mer. Vi som tycker att män som slår kvinnor är idioter, vi som tycker att man ska vara snäll mot den som har det tufft.

Vi som vet att samhället behöver hålla ihop för att fungera. Vi som hellre har fler lärare i skolan än mer pengar i plånboken. Vi som gärna håller ett paraply över den som står i ösregn.

Det är oss valet handlar om den 9 september.

Vanligt folk som sliter och gnor på fabrik och kontor.