Torsten Nilsson: Trumps tullar ett försök till utpressning
Kanada och Mexiko med hänvisning till omförhandlingen av det Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta, ett annat oblygt försök av Trump att skaffa USA fördelar på andras bekostnad. Australien för att det är ”viktigt”.
Samtidigt antyder Trump att även andra länder kan slippa tullarna, om de t ex betalar mer för sitt försvar, eller annars uppför sig som USA önskar. Därtill kan amerikanska företag begära undantag för kvaliteter som USA inte producerar. Kanske blir det inte mer än en tumme av alltihop.
Men så här beter man sig inte i internationellt samarbete. USA:s agerande skapar osäkerhet om vilka regler som gäller för världshandeln. Det kan försvaga den globala uppgången, vilket även slår mot jobben i USA. Ger dessutom Europa, Kina och Japan igen med samma mynt, har Trump skjutit sig i foten.
Talet om strategiska intressen bakom tullarna håller inte. Det stål som USA behöver importera, kommer till största delen från allierade länder. Omvänt skadas USA:s strategiska intressen av att Trump behandlar vänskapligt sinnade länder på ett närmast fientligt sätt. I stället för att samarbeta med dem mot överkapacitet och snedvriden handel.
Tullarna är rätt och slätt politik. Om Trump ska ha någon chans i presidentvalet 2020, måste han behålla greppet om väljarna i de gamla industriområdena i Mellanvästern (”Rostbältet”). Tullar träder i kraft och verkar snabbt. Det ser ut som Trump gör något kraftfullt för att rädda amerikanska jobb.
Det går troligen hem på kort sikt. Även om Trump saknar stöd bland experterna, i kongressen och i näringslivet i allmänhet, står han inte helt ensam. Den amerikanska extremhögern håller på att göra globalisering till ett skällsord, med otäck antisemitisk underton.
Trumps ekonomiska agenda är starkt influerad av extremhögerns syn på världen, vilket inte gör den mer sympatisk.
