Vad händer under ytan i våra hav?

Ledare Artikeln publicerades

Havet är stort, men hur kan vi tro att allt skräp som vi kastar däri bara försvinner?

Förra helgen strandade en sjuk val på en ö vid den norska kusten. Folk gjorde flera försök att rädda den och få ut den på djupt vatten igen, men valen kom tillbaka. Den var för sjuk och utmattad.

Man tvingades avliva den och det som hittades i valens mage var skrämmande. Magen var helt proppfull av plast. I den fanns trettio större plastpåsar och en del andra små plastpartiklar som fyllde hela magsäcken. Allt blev så påtagligt, att just plastsopor är ett stort hot mot djuren i våra världshav.

Haven håller på att bli överfulla av skräp. Så mycket som åtta miljoner ton plastskräp hamnar i havet varje år. Och plastpåsar som slängts i havet kan driva långa sträckor och när de fyllts med vatten ser de ut som simmande maneter som djur och fiskar misstar för mat.

Plast som hamnar i havet försvinner aldrig. Plastpåsen som slängdes från segelbåten för många år sedan finns för alltid kvar. Vi ser inte vad som sker under ytan. Slängda plastsaker som flyter och som solen skiner på mals ner och blir så små partiklar att de inte kan ses med blotta ögat.

Men de finns där och är samma storlek som plankton när man ser dem i mikroskåp. Och det är gott om dessa små plastbitar som flyter omkring i varje liten vattendroppe i världens hav. De bryts aldrig ner helt utan lagras i fisk som får i sig dessa små plastpartiklar fyllda med miljögifter. Och när vi människor äter fisken lagras gifterna vidare i våra kroppar.

Vår syn på havet är att det är oändligt och outtömligt, en inställning som vi har haft i alla år. Vi har kunnat fånga hur mycket fisk vi velat och det har alltid funnits mer. Och vi har kunnat slänga vårt avfall direkt i havet. Ett hav som ligger där och glittrar. Det går inte längre.

Till sist… vräks en hel sopbilslast med plast ner i världens hav. Varje minut. Varför låter vi detta ske? Beslutsfattare måste reagera och agera. Nu.