Annacarin Leufstedt: Värdegrunder ska inte vara något lätt
Värdegrund är inte vilket begrepp som helst. Vi går dessutom runt i värdegrunder varje dag, hur osynliga vi än tycker dom är. Men vi pratar inte värdegrund. Utom när vi blir förbannade på andras. Eller när vi ska gruppöva. Eller när den ska bytas ut och det ska hittas på andra värdeord.
Men vi borde reflektera mera. Och tänka kritiskt. Fundera över vår egen moral. Om förnuft, och känslor. Vad som styr, och kanske vem. Sen behöver vi inte samtala som filosoferna och organisationsforskaren i senaste Filosofiska rummet i P1. Men vi borde lyssna även på dom.
För vad vi ska ha en värdegrund till. Hur ska vi följa den utan att bli nickedockor. Och hur ska den kunna kännas och förbli något sant trots det som händer eller vad någon faktiskt gör. Hur kan vi undvika floskler och bara värdeladdningar. Och vad är vi egentligen överens om.
Ska vi bara fortsätta kräva yttrandefrihet eller faktiskt respektera dom som blir kränkta. Ska vi lösa problem på jobbet med en övning till, eller ska vi faktiskt göra något. Och när värderingarna vi tog fram igår inte längre känns sanna, vilka är då vi eller vad menar vi nu. Eller duger den värdegrund vi har, och vi har bara att följa den. Som den norm eller överenskommelse den blivit. Utan reflektion också från oss.
Värdegrundsprat är komplicerat och blir ännu mer ju mer man tänker, och därför behöver pratet kritiskt tänk och dumhetsbekämpning. Sa forskaren i programmet. I tider av moraliskt gungfly behöver vi värderingar med moraliskt värde. Sa filosoferna. Och önskade att vi släppte fokus på oss och här och nu. För världen är orättvis och framtidens generation vill leva.
Och kanske. För om värdegrundsprat också fick handla om vilka naturtillgångar vi ska lämna efter oss. Om vi förstod moraliskt tänkande. Och höll oss till det. Då kunde vi också göra rätt.
